Earlen af Malmesburys diplomatiska korrespondans under hans vislande vid hofven i Berlin, St. Petersburg och Hraunschieig.) (EFTER JOHN LEMOINE.-JAf de förhallningsreglor. Harris bekommit at lord Suflolk. kan ses, att engelska regeriugeu sökte att oroa Katharina genom alt leda henne på den tron. alt Frankrike hade lofvat Turkiet att utestänga Rysslands flottor från Medelhafvet. Minorka skulle blifÅ för Ryssland, hvad Malta nu är för England. Katharina hade derföre emottagit detta förslag med entbusiasm, men plötsligen syntes hennes ifver hafva I kallnat och Harris mäste också öfvergifva detta sista hopp om att bringa en förbindelse i stand. Hädanefter synes han också hafva gifvit hela saken på baten, och vi se henom upprepade gånger anhalla om sin rappellering fran Petersburg. Euglando, sade han, bör hälla sig tillbaka. icke mera söka förbindelser på kontinenten, och vänta, tills man kommer till det. Denna mening hyste han de sista månaderna han tillbragte vid hofvet i Petersbarg. som han först lemnade efter fredsslutet emellan England, Frankrike och Spanien. Vi hafva i korthet skildrat hvad Harris gjorde, eller snarare försökte att göra i Petersdurg, Uträttade han iugenting, så låg felet ingalunda hos honom, ty han hade användt alla möjliga medel för alt genomdrifva sitt ärende. Han skret till lord Stormont, dåvarande utrikesministern i England, att ban i Madrid och Berlin icke haft behof af subsidier, men att han i Petersburg, vid ett emot England vänsk apligt sinnadt hof. måst förändra system. Här inI vigdes man i hemligheterna endast för pengar. Han utgaf mycket pengar, langt fler. än regeringen ställt till hans förfogande, och han synes ha lemnat ryska 1222 — —— —tv Å:O 69.