KORRESPONDENS. to Stockholm den 24:de Mars 414846. MWrelve Arvid Posse bar blifvit utnämnd till julitie-minisser. ben f. d. assessorn i Svea llosålt, som tjenstgjorde i det qvinliga Kongl. hofet; den f. d. tillförordnade tandshöfdingen i Sdlbergochland, om hvilken provinsen blott vet, tt han der förlofvade sig; den f. d. ordiinarie landshofdingen i Skaraborgs län, om vilken länet svart sagdt intet visste annat, än it den der beviljade undsättnings-spanmälen nera kom possessionaterna, än de behotvande, ill godo, och hvilken sedan mäste af Rikets pländer afskrifvas; den s. d. general-tulldirekwören, hvilken sasom chef lät den hittills i riet största kända balans drabba staten och, för it skota sin föregilna svaga hlsa, steg i resagnen till Carlsbad, oaktadt hela katastrofen å var honom af en tjensteman i verket anyndd; den f. d. justilie-ministern, på den tid, ä Konung Carl Johan, under riksdagen 4840, kulle ersätta en algående ministöre med nägra uper al de bortgaendes slipade bemodanden ti komma åt en del indrägtiga högre adminiMtrations-platser, och som, sedan han bidragit tt med sina samiljoch bekaniskaps-relationer illvågabringa en reaktion å Riddarbuset emot jen anda, som utskottsvalen, till asystemetsa orskräckelse, der visat, lik en utkramad ciron bortkastades; den, med elt ord, sasom donare, embetsman och medborgare i intet asfseende urmårkte, såsom tänkare, författare, alsarsnan, eller lör praktisk duglighet aldrig bekane, högvälborne grefven, har då blifvit den, som Konung Oscar utsett till att ingå i en kouselj, vvilken atminstone ännu ej är i öfrigt förånIrad och icke en säng, enligt hvad man har anledning tro, blifvit atspord, annat än måjisen individuelt, om den ansett grefven lamplig i närvarande tid och under så omtaliga sornallanden: en konselj, som likväl besianer sig den ställning, att den om 112 år skall möta Svenska folkets representanter, hvilka för sin soauna erkänt det bedklagliga tillstandet i nästan Ha delar af nationens angelägenheter ; yppat sin Öfvertygelse om national-representationens egen osörmaga att motsvara sitt kall, under nuvarande former; begärt nästan i alla delar M-stalsbestyren reformer ; och gjort detta allt lsader sorklarandet af sin tillit, sina snart sagdt sverdrisna sorhoppningar på en menniska, på en Konung, ät hvilken konseljen dock är pligis att bevara folkets vördnad, tillgitvenhet och förtroende, Man kan, vid åsynen af denna regerings-åtdärd, svårligen undertrycka frågan, om det redan kommit så langt, att man icke en gäng vasar dölja reaktionens seger öfver de så statligt åutydda liberale äsigterua, och om man redan edsnat vid bemödandet att läta folket tro på en allvarlig afsigt att förbättra dess omständigheter, befordra dess frihet, respektera dess rållicheter och motsvara dess önskningar och förväntan. Skall väl grefve Arvid Posses ulnäm108 vara en hyllning åt någon enda af de formagor, de opinioner, de förtjenster, som Svenska nationen önskar att skada vid sin Kohunss sida? Skall den vara ett bevis, alt Regeringen vill. med verksamhet, sträng ordning, appriktighet och ihårdighet framstå för folkets pek, da det nögsta embete i Riket besättes med on man, som i offentliga värf visat sig dels cke ega, dels icke värdera dessa egenskaper ; ;ch som, då man närmare granskar det sält, bvarpa han sjelf undgatt ansvaret för de uppöällringar, hans forvaltningssätt ådragit landet, mom representationen såsom partiledare, inom Förvaltningen sasom ledande undersökningen i sen sak, man nästan skulle kunna Säga nu Kommer att stå såsom en parodi på det valfprak, som ett ögonblick ingaf nationen så stoya sorhoppaingar, vid sidan af den, som säkert bästa alsigt valde detsamma? Ingenting kan erna vara Mer egnadt att väcka unnmäfksam— —— —?äx—4kl— — —— —— — —— — —— —— —— —— — —