fattigos söner lika så väl som med den r ikes, och hvad detta bade att betyda, hvilket inflytande detta umgängessätt måste utöfva på de unges sinnen, bör en hvar, som har aldrig så litet omdömesförmåga, lätt kunna inse. Ilvilken bimmelsvid skillnad i bildning maste icke t. ex. uppstå emellan tvenne ynglingar, af lu ilka den ene hade tillfälle, att dagligen umgås och samtala med män, sådana som Berzelius, Fries, Geijer, Richert, Atterbom 0. s. v., da deremot len andre mäste tillbringa sju af sina uttgdomsår såsom lärgosse och derunder uppbära otaliga slag smädelser och sorbannelser, samt sina bästa yuglingaär såsom gesåll, sornötande sex dagar af veckan på verkstaden och den sjunde på krogen 21 — AQena, invänder man, huru skulle det vara möjligt att förmå några så utmärkte män alt dagligen umgås med och undervisa de unge?e Härtill svare vi: det skulle, genom ändamalsenliga reformer i vära sociala sorhallanden, lika lätt låta sig göra i det nuvarande Sverige, som i det fordna Grekland. Iill sättet, hvar på dessa reformer hunde och borde tillvägabringas, sorbehalle vi oss, all en annan gång, med någon större utförlighet, få imterkomma. Men sedan man i Athån om ungdomens undervisning dragit den försorg, som här ofvan blilvit omförmald, sade icke Staten till de sattige: Nu nanen J satt begrepp om ett högre lif; det kan vara nuog för er, J uslingar? Nej ; derester inträdde de, utan någon skillnad på fattig och rik, vid hvarandras sida i krigarnes leder, och den, som framför andra utmärkte sig för kunskaper, mandom, rådighet eller audra goda, brigarens stand hedrande dygder, blef ossicer, öfver 2 eller faltherre, utan att det soll någon in at ( spörja: Nuru kan han vara general? llan är ju hvarken adelsman, eller har några rika föräldrar I — Man bör nemligen veta, alt folket sjeljt valde sina öfverhetspersoner, utnämude sina sältherrar, sina embetsmän 0. s. v. Men når medborgarne biefvo gamla, icke mäktade försörja sig sjelsve, och ej hade nagon anhorig, som kunde åtaga sig dem, så drog Slaten försorg om deras utkomst och bergning, icke genom att iostufva dem i en barack, dler i ett fattighus, icke eller att utpens sionera dem på landet bos bönder, af hvilka de singo rona ett hårdt och härlekslost bemötande; nej, man drog omsorg om, att de lefde ett ordentligt och efter omständigheterna rätt angenämt lif. Var det en medborgare, som i ett eller annat afseende gjort sig förtjent af fåderneslandets tacksamhet, så bespisades han på Statens bekostnad, icke med mogligt bröd och vallenvälling, eller med sill och potatis till hvarje mål, utan på Prytanaum, i sällskap med Statens högsta embetsmän och fråmmande nationers sändebud, och en borgen för, alt den sattiges soppa icke var magrare, än den rikes, har man derutinnan, att de, så vidt man af de lärdes efterforskningar hunnat erfara, spisade --samma lal. Forntiden förstod, att det fanns något, som hette men niskovärd e, samt att den ena menniskan icke borde försättas i den tvingande nödvändighet, alt i lumpor och med jemrande röst tigga den andra om en bit bröd, och måhända tigga hos hundrade, innan bon fann en enda barmhertig. ur svarade han den eugelske ministern, patt Storbrit