Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 mars 1846, sida 2

——————— — —— —— —— —— ————— —— — — —— en sachsisk bonde för alt hålia mig skadeslös. Till sin minister i Danmark, hvilken begärde mera pengar sor att kunna värdigt representera, skref han: Ni är en slösare; ni må veta, att det ar mycket helsosammare, att gå, än aka och hvad pengar till middagskalaser beträffar, så smakar alltid srämmad mat bäst. Fredrik, denne store krigare, spelade utmärkt väl siöjt, men han förband med denna sin artistiska talang en oöfverdrifven egenkärlek. Han inbjöd nästan ingen till sina konserter, och när han skulle spela ett nytt stycke, innestängde han sig, för alt inöfva detsamma, hela timmar i sitt kabinett. Och när han skulle begynna, darrade Fredrik, den store Eredrik, århundradets störste fältherre, som en debutant. Han tycks hafva haft en vacker samling af flöjter; han hade enkom anställt en person att hafva tillsyn öfver dem. Det var endast en enda inslrumentmakare, som gjorde slojterna till honom och hvarje slojt betalte han med 100 dukater. Han måste ha varit vid ett rasande däligt humör en dag, då han slog en af dem i stycken på ryggen afen husar. Uader sjuårakriget, säger Harris, betalte Fredrik alla menniskor med falska pengar, men hanlagade alltid, att hans flöjtfabrikant blef betald med godt mynt, enär han befarade att fabrikanten cljest skulle göra dåliga flöjter till honom. på en sängare en gang vågade fälla det yttraudet, alt konungen förstod sig bällre på krig, än på musik, sände hans majestat honom till sin lifvakt och osverlemnade honom åt densammas diskretion. Soldaterna utklädde den olycklige sångaren i uniform, påsatte honom mustacner, lvang honom att exercera i 2 hela tummar och gaf honom prygel för hvarje fel han gjorde; sedan läto de hodom dansa och sjunga i 2 andra timmar och slutligen läto de en kirurg aftappa honom en betydlig portion blod, hvarefter dei detta tillstånd släppte honom. Fredrik hyste äfven en stor passion för snu