Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 mars 1846, sida 1

—c — ö IOTCfiftODttterma IT RXOTTA AILHCTTHU SRULI0 8114 genom en diktator transformeras till mor ki, då nalurligtvis centralisatlonssystemet alla sina bebag och fördelar för dessa embet aristokrater deraf blesve en följd. I en arte Mexico och Förenta Staterna, uttalas den sorhboppning, sedan Minerva meddelat ryktet om planen, att en Spansk prins skulle blifva akonung i Mexikow, och i anledning deraf anfört utdrag mot och med en sådan plan dtur ett bref trån Paris och en artikel i abas Kuslande. Man skulle vål knappast hos Minervas utgifvare kunna förutsätta en sådan ensaldig tro; men Posttidningen har imellertid, i sin godtrogenhet, så fattat meningen och funnit stor hugnad af den der tbrov-anspeglingen. En hbatare al otillborligt fjesk håller ett rysligt våsende öfver, att några tidningar yttrat, att Konungen tillagt tre asshedade olticerare pension, eiuru det blott varit fraga om pensioner utur armeens pensivns-kassa, hvilha äro grundade på råttsanspråk, och icke på Kongl. nåd. Emellertid är det ett faktum, att lör att få pensionen utbetalt, erfordras att Kongl. Maj:t beviljat afskedet med pension, och då synes väl uttrycket ej vara så obehorigt. För osrigt bar Minerva nästan hvarje utgilningsdag iklädt sig Pallas-naturen. Ilon talar blott om krigiska ämnen ; men allt går dt på vapenrockar, pickelhulvor, o. s. v. I fråga om Justlirie-ministers-platsens tillsättande visar sig Minerva tro, och man skulle nästan kunna säga önska, Stalsradet Staöl von Holsleins utvåljande derlill, och blandrar Allehandas förordande af grelve Arvid Posse. hku anmärkning emot det sistlidet år vidtagpa stadgandet inom indelta armecn, att de högre platser, som bibebållit sina boställen, likväl skola äga rätt att dela inkomsterna i löne-kassorna med dem, som icke innehafva boställen, utan hvilkas indelningar ingå till nämnde kassor, synes balva mycket skål för sig. Man kan ej nog beklaga värt afvila sätt att alltid bestämma löneinkomsle na för de lägsta graderna så små, att de under de första tjensteåren shuldsåtta sonetagarne, som sedan svårligen kunna rangera sig, och att deremot göra de hogsta platserna, till hvilka få framkomma, öfver hofvan fördelaktiga. Dagen fortsätter sin artikelföljd om två år af Konung Oscars revering. Den tyckes alltmer blifva blott reminiscenser al hvad man förut sett flera tidningar yttra angående dessa årens tilldragelser och regerings-beslut. Ilopställningen deraf på ett ställe gisver imellertid ät densamma ett visst interesse, som hunde hatva ett vida större, om det egna resonnemangel derosver forradde mera sahhånnedom och bestämdhet. Måndagsbrefvet af —ns— innehaller, bland annat, ett nästan frenetiskt anfall mot Å8stoubladet, för det att deta relereras pohlska resningens håndelser efter de många olika och osäkra berättelserna, som ifrån särskilda håll deröfver lemnats, allt efter de tyska ceusurerade lidniangarnes olika särg och systen. Åublagelsen spnes vara löga på sin plats, då Åltoubladet sjelf antydt, buru motsägande beråttelserna äro; men ansell sig böra meddela dem efter sina källor; just af det skäl, at man ej, då de refererades, kunde veta, huru sakerna egentligen stodo. Emellertid skulle man, vid läsningen af dylika harmutgjutelser af abageno, lätt kunna komma på den tro, att bem. tidning i pohlska sakerna kommer alt taga Samma partis som tidningen (Fuderneslandeto gjorde vid pohlska revolutionen 4851, och som då väckte så mycken indignation bos hela Svenska allmänheten. . Fabriks-interessets alonaden kämpe har i Dagen latrt lemna Nåägot ytterligare att tänka på, rörande llall-råuernar, och gör på vanligt sätt sin bretsgång tre, fyra hvarf ombring ämnet. Dessa drätterv äro ändock adetsamma som de franska Conseils des Prudthommesv, men nota . FHm orade nå tre tvrå