Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 mars 1846, sida 2

NI kan orndyligen, afbröt återigen herr ötversten, åi tiConnnenderad till erhållande af meranämnde s-ssia. Sok alt bli extraordinaric-uppsyningsman i slallet: det kanske skall lyckas. Var säker på all hvorken den påflugna eller den smilaude meniuiskan kommer långt fråm i verlden; det kan val till en lid gå henne väl, men — Nemesis slumrar och kan snart vakna. Ni haren far, som alla respektera; följ hans exempel och — — haf Gud sor ögonen alltid. vår Adoff bief helt förbluffad öfver att få höra ett s å da ut tal af en sådan man. — Många och allvarsamma reflexioner kunde här göras, men vi ashålla oss derifrån, hemställande dessa åt hvarje tänkande läsare, när han med det följande jemlör hvad nu sades al hierr ofversttn. — Adolt hade snart ucmiat sig och yltrade lugnat: OMed forsynens nadiza hjelp, skall jag alltid försöka all ställa mig herr ofverstens ord till eftarrattelsc; men från catra uppsyningsmanstjenst, bevare mig milde herre Gud ! Farväll — Åå hur gick det? frågade sadren, när Adolf var hemkommen. GodU svarade den gamle lakoniskt, med en viss betydelsefull draguing på munnen, när sonen berättat hela förloppet. Åspring nu straxt till doktorn och låt honom syna dig, så att du kan erhålla ett sundhetsbelyg. Jag vill ha det med mig, när jag går till tullkammaren. — — — II. Del är intet värdt att han söker; ban är ju sned! yttrade samma milda stämma, vi i löregående afdelning sökt skildra helt och hållet efter naturen, der den nu något längre frampå dagen hade silt säte i den höga kontorsstolen å distriktchefskontoret.