Niina Studier, (AE. JACOI.) äslronomien är mig kär: På stjernor står mitt öga. Lilral om himlens sljerneltär Pekymrar jag nig föga. a De tåga må hvar qvall förbi ; Yit ar för långt att blicka. Jag har för min astronomi Sljernhimmel sjelf — min flicka. Af Newton lärde jag med flit Ått fargerna studera ; Men blott en blandning — röd och hvit Jag kunde rätt värdera. Vj prismat visat mig den lag, Som dem tillsamman binder. Nog! Jag tillsamman dag från dag Dem ser på flickans kinder. Naturhistorien också Och Botanik jag öfrar. Urart rosenstånd med knoppar på Helst blad för blad jag pröfvar. En knopp i undershön gestalt Ar målet för min ifrer: På flickans läppar framför allt Min botanik jag drifrer. Physik jag ock studerat har, Som: electriciteten. Men, hvad jag grubblat mest på, var Just läran om magneten Jag jernfilspån såg slyga nyss; (llar du val sett på maken?) Men sjelf jag slog till flickans kyss: Då först förstod jag saken. Så jag studerar immersort Allting, som något duger. Jag deraf mycken fröjd försport; Iro icke att jag ljuger! — Jag går de låardas skrån förbi, Ty hemma på mitt lager En herrlig encyclopedi Jag i min flicka åger. — O— —ä—i ERE RANE EE ARE RE RE RR Anon —a—e—r—-——-—:tm—mormmme-—LT-mm-—9)--00-00-000-0-0Å