Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 mars 1846, sida 2

——— Om förlåtelse! br öfserste, en sned och en blind passa, enligt milt tycke, rätt bra tillhopa, svarade den gamle mannen, hvilken vi ock sökt framställa så godt oss göra later, — halst skämtsamt, hallt forbiltradt. H Hvad säger ni? röt stämman; men hastigt ändrande ton, tillade han: bvad menar nl, herr Inspeh (01 25. Jo, Jag säger och menar, svarade mannen Ilugut, all imn son kan likasåväl söka någon af de kustsergeantssysslor, på hvilka onart förslag skall upprättas, som herr Olivensvans; den förres sned het är obetydlig, da deremot den sednares blindhet är betydlig. Kan herr inspektorn skaffa honom doktorsbelyg, så — — — har jag visst icke något emot er herr sons ansökan, men del der kan omöjligen erhällas. Jo, det kan bade erhållas ochfra mvi s a sy svarade inspektorn med — vi kunna gerna säga del — en viss stolthet. Härpa framdrog han ett halft pappersark och räckte det vordsammeliga åt hr olversten. Gif hil. Och hr öfversten behagade läsa, behagade vrida sig på vilt säte, behagade blekna, behagade dra på munnen hånfullt, behagade skära tänderna, behagade gnistra med ögonen, och behagade till slut — någol lugna sig. Men hvad är det hr ötversten läser, som framlockar ett sexfaldigt behag? Jo. lät sc! Herr Adolf , som ämnar ingå vid Kongl. Tullverket, har i dag anhållit hos undertecknad om sundhetsbetyg, och får jag härmed intyga, att numnde Herr under en tid af sex år, jag varit lälvare i dess föräldrars hus, icke en enda gång varit sjuk, utan eger god helsu och kraftig konstitution samt att hans snedhet i halsen för flera är sedan med bästa framgång blifvit opererad, utan at