1 110t mer än fem år tillbaka, herr örverSle. bIi 1, Gudi lof, af en utländsk läkare så sullkonmigtopererad från det medsåada ivlet; atl lhurnara eadast den upfihfthsatnfiH: betraktaren kan märka, all dea veastra kinden, åt bvilken sida Hulvudet utade, år hell obetydiigt större, än den hogra. Och hvad kroppsbyg ggnadan ensar, vill jag visst icke påslåalt jag egter n36011 Herkuiisstyr ka, men vågar likväl hysa den tanken, all Jag skall kunna uthärda de svårigheter, för hvilka kustsergeanterna oro ulsalla; ty jag har, Gudi tack, nm UYCket god helsa, h:varpå ar det phåsta b: viset, att jeg å ldrig rarit sjuk sedau min spådaste DaTmAM o m.) Nu borjade en generalmönstring, vid hvilken Adolf inäste, så godt han kunde, lägga band siöa ph Fal muskler, tills de efter afskedet fingo ia lopp: Foot ett par skarpa genomliröngande blickar, ej olika de q5haslliskblickar, hvilka Braun låter en annan Öfverste kasta på en fatlig IG inmt. Vidare, ett rastunt slag med båda händerna på den arme Ådolfs ckullror, likasom den upprelade björnen, då han med stua tassar griper uti den oförvägne jägaren, som råkat uti odjurets våld. Slutligen oh tryckning vid höllerna, likasom hr öfversten skulle vejal udlåta sig att boxas? med den sr mfor honom stäcnde obetydligheten. L ängre ned siräckle sig ej hr olverstens helsosamma manover. ON har ju varit på gymnasjum: dundrade han ändtligen, sedan monstringen var ändad. ÅJa, lerr AÅxerstel2 CCHOmgick ni heia detta läroverk? Jag slutade sedan jag genomgått första afdelningen deraf, erelter tog jag privat lektion ocn sederme 0 Hvyarför slutade ni så der på halfva vägen? atbröt herr viverslen hastigt. Då jag genom ett pojkakligt okynne...