Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 mars 1846, sida 3

ZL— — MMMM —— lockad mycket folk i i hans bod. Miat!öi dlenna stod der vid gathårnet en gammal stym pad staty på hvilken man ofta fann klistrade satirer. iilhatörfattarskap tillskrefs skräddaren. Derifran bhåärleder sig ordet pasdill. Ynart derefter utsags en annan staty vid kapitolinm att upplaga svaren, och sålunda uppstod en lek med fragor och svar, som icke allenast var mycket roandr, usan åfren rårdåcknyttig. Deuna Pa-qninolek fortsattes i nästev två ärbkundraden. och alla qvickheferna sortfora alt gå under Pasquinos nmn. Da Paul IV affidit 1556 föreslog Pastmipo söljande graf-krift: Hår ligger (araffn äöpasren käratammade fran em familj af detta namn) ftärpaunad i himmeln och på jorden: hans själ år i heltvete. hans kropp i joraan. Jorden missunnade han lugnet. himmeln böner och löften. Oförsynt uteugude hun .presterskap och folk; för fienden kröp ban. wot vänner var han nosös: vill ui veia allt på on gång? — han var på trel Namenet pafve var på den tiden nedejunket rill ett lLÅll-etd. PFa-quino svarnde en, eojn sporde honom: THvartör jemrar då digt? — ÅÅLk! mitt bjerta hbrister af blygsel och harm? — Nå hvad är der dar? — Du gissar det inke! Man ber skällt mig för — en patve. Sixtus V gick i sitt grymma ifradsel för råttvisan -A langt, att hav tär att u pdaga förbrytare, lät genomsöka göra brottinglehavdlinget. En vi-n liaschi, som redan tår 30 är tillbaka siyktat till Plorenz för ett mord, lät han ieklan era och halshugga. Denua etränghet gaf Fasaniuo ett rikt ömne till skämt. En gång såg man på bildetoden Engelsbiuu afhildad wed de två midiför bvaraudra på var sin vide af bron stående statyerna at upostlarne Petrus och PanlusPetros var i etöflor och reskappa. Pauiuyttrar sin sörvaniug och Petrus svarar: Jag vill laga mig anadan häårifrån, enär jag för femtonhundra är sedan kuggit örat af hR-äalchusFixenbesatt förstånd och qvickhet. men tålde det icke af nagon annan. Pasquino torkade engång siv skjarta om dvöndageu. THvarför väntar du icke till måndagen? — Jag måste torka den innan pafdeu säljer solen.? — Och att ban bar en oren skjorta ursäktade ban dermed att påfven gjort hans teätterska (påfvens syster Camilla) ill pPrin-eera.! Detta skämt kränkte högligev Sixtus, om i sin barndom hade sarit svinherde. klan lofrade 1000 dukater till den som kunde upptäcka författsren, i det ban tillfärsäkrade denne att få hehalla lifvit. Spelogeln fick lust att sjelf förtjena belöningen och var dim vog att anmäla sig. Sixtus sät honam lesvra. men befallte att banstunga skulle afsbåras och hans händer afhuggas, och utbetalte sedan till honom de 1000 dukaterna. Da påfven Pius VII smorde Napoleon, kunde Pasquivo icke båla munnen på sig; han svarada på den frågan: Hvarför år oljan så dyr? — Emedan så mänga konungar ha blifvit emorda och så många republiker stekte.