Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 mars 1846, sida 1

stämde sig slutligen till fördel för fransoserue, som genast satte sig i besistning af fartyget. Efter trettiosex timmars segling debarkerade de vid Dunkirken. Gustave hade all möjlig omsorg om Wyllis, hvars blessyr fordrade den noggrannuste omvardnad: ban rekommenderade bonom hos prefekten och föranstaltade att den, som hau gjort till fånge. icke blet utsatt för den stränghet som avdra, af krigslyckan förrådde militärer, fingo underkasta sig. Efter att hafva törsäkrat sie om att ingenting skulle fattas den fangue under hans franvaro. begaf amiral Verhnits adjutant sig till Paris, och presenterade sig för sjöministern, hertigen af Decret. Redan hade ett rykte utbredt sig i Paris, att flottan hade gifvit sig. Da man för hans exellens anmälde ett sändebud från holländska flottan, betviflade han sanningen deruf; men nyfiken att få veta, hvem det var, betallde han att den unga officeren skulle iuföras. — Nå väl, min herre, — sade ministern till honom. — hvad nyheter bar ni att berätta mig? Huru bar ni kunnat komma hit tvärs igenom de fientliga bajonetterna, som betäcka Holland och Belgien? — Ers exellens. — svarade Gustave, — jag har kommit Jövägen direkte fran llelder. — Beträffande nyheterna, sa kommer jag för att säga det holländska flot an vid Helder skall balla sig till sista man, till sista fartyget, om kejsaren befaller det. Amiral Verhuit anhaller derföre om utt få bestämda instruktioner i detta afseende. — Hans majestät är för närvarande i Fontainebleau, — jag skall skicka en kurir, till honom, för att erhalla hans befallning. AÄterkom i afton! Gustave inställde siv på deu bestämda tiden. — Var god och sitt upp ei mia vagn, — sade hertigen till honon — kosseva vill se er, han har