Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 mars 1846, sida 1

— Tyst; och när ni får höra ett pistolskott, så rusa upp pa däcket. — Del skall ske; men akta depecherna, de kunna lätt blifva förstörda. om ni bär dem på eder under affären med den der engelske babianen. Gustave tog fram dem och lemnade dem till matrosen. — Forvara dessa, — sade han till honom, — och om jag dur, så får ni sjelt lemna dem lill sjoministern. Lojtnant Myllis hade redan, enligt öfverenskommelse, ordnat allting för duellen, hade befallt vakten och besättningen att halla sig under däck, och gick ensam af och an på halfdäck, då Gustave uppkom. — Nå ändtligen min herre, — sade hah till honom, — nu kan ingen hindra oss att komma i handgemäng, hvilka vapen väljer ni? — Hvilka som helst. — Pistoler? — Ma ga; och utan vittnen? — Utan vittven; himlen och hafvet, — Vi fyra af, då denna slant, uppkastad i luften, nedfaller på däck. — Det är bra, Bada aflägsnade sig och intogo de bestämda platserne. Gustave. upprörd vid tankan på sin unga älskvärda hustru, sitt värnlösa barn. fruktade, att hans hand kulle darra. Wyllis gick till duellen lika så säker på att döda sitt offer som bödeln till schavomen. Den uppkastade slanten klingade i däcket; pistolerna brunno af. Vid detta buller uppkommo de engelska soldaterna. Nyllis. svart blesserad, lag uteträckt badande uti sitt blod. Förbittrade kastade de engelska soldaterna sig på deå fransyske officeren. Men då syntes fangarne beväpnade med handspakar och färdiga till strid. Det blef en ursinnig kamp. man emot man. Segren, länge tvifvelaktig, be