Gustave styrde emot det lilla fartyget; som var utrustadt för bonom. Matro?en kastade ut en lina till honom och deu unge officeren gaf signal till afgang. Det berodde på att kunna passera midt igenom den engelska blockadlinien. Redan hade han kommit förbi en fregatt; då utkiken på fockmasten signalerade hans närvaro. Då han såg sin plan misslyckad, försökte han att vända om; men signal tili lurm hade redan blifvit gifven, och snart, omgifven af mangdubblad styrka, föll han uti flendens vald. Caplen Howard, som kommenderade den sregatt, af hvilken Gustave blttvit thliåmgatagen. visade honöm all den aktning, en så tapper krigare fortjenar, lät honom aå fri omkring på iregålten och dref artiebeten så långt alt ban tillbjod honom en plats vid sitt eget bord, 6 . 6 s . . . . . 5 .s Ä Tvenne dagar hade redan förslullt, sedan detta försök af amiral Verhufts acijulant hade misslyckats; ofticerarne på fregatten la Caroline sutto omkring ett lysande bord. I början talade man om hvarjehandå; sedermera inter pocula föll talet på politiken. i — Sjulligen, — sade en af dem, — hafva vi fått underrättelse om Napoleon ; bulletinerna, Som man har skickat oss, bevisa att han icke har kunnat emotstå Wilson och hans elev Kutusow. — Del är icke någon olycka, — utropade en annan, — man borde lägga honom i kedjor, och skicka honom fill ungon obebodd ö! — — Tillåt mig mina herrar säga er.— insoll Gustave; — alt det förenade Europa har beböft många ar, för att undergräfva denna kososs, och att, utan sörräderi, skulle hejsaren nu varit mägtigare än någonsin. — — Dessa känslor göra er heder; — insoll .