Bevy ar Stockholms Tidningserne. I Poste och Inrikes Tidningars sikallade litte-atur-aftdelning har Ur E. A. Carlstens alhandiing om negationen, med särskildt alscende på den lleselska losiken?, fött en sordelaktiz recension. För öfrigt bar Post tidningen, som slutat sin skildring af PNijneyNOwgorods marknad (med undantag af en artikel emot Mtonbladet, för det att detta vid betrakDelserna olver friherre Nordeutaleks lransälle yttrat, all samh llets bebof biilver allt mer trängande att få en konsclj. som representerar ett bestämdt systeme, och hvilket Post-tidoingen lärer ause osfverllodig:), varit ovanliat stilla och fredlig, sant I sina tiåninzs-ofversigter äfven varit mera refererande, äv irriterande. Den Tjugondelorsta deln al Svenska Akademiens bandlingar bar äfven gilvit bladet materialier till en hogs! from och beskedlig spalttyllnad. Om detta är en följd al Poblska hamlelserna, eller mera samiljara förballanden, är sval att ve a; men sreden varar väl ej lange. Aftonbladet innehåller ett utdrag utur Professor Nilssons program vid Lutherska sehularlestev, Äfw.en meddelas utur justitieslalsmipisterns berättelse tiil Regeringen, angnaende brottmalen i riket for år 1842, en del uppgilier. Ett förslag emot pauperismen? insages med loford. De: synes likval innehalla temligen mycket af det slags projehter, som icke hunna lita sig utforas, utan stå der sasvi blott fromwa önskhingar. I anledning af Post-tidningens på grunt af några anförda exempel på nagra bonders ohunnighet och bristavde sorsattare-sormaga yttrade tro, alt hela allmogen saknar begrepp om vart statsskick, och artanorrsha stalslorsaltnihngen derfore icbe skulle duga for värt land, beblagar AÅllttonbladet, att det blifvit så litet soryt för allmänna bildningen i Sverige; men sager, aut sagen icke bor forvana, dåa man halt tilllalie A —2 — — se de manga pehoralaestilprof, som bocber, tidningar och tratidoner förvara efter grelvar och baroner, landsbofdingar och generaler, riddare och professorer, prester och rader af alla sla-, samt tillochmed efter sjeliva det officiella bladet, som i detta fal varit en rigtig guldgtufva, m. m. Älven eriaras, alt kunskapen om konungens konstiutionella makt, åfven i de högre regionerna, torde vara temligen tinga; och att tillochmed ett visst kanslirad nyligen föreslagit, att konungen skulle bryta tiychsrihetslagen for det högst vigtiga änd malet, att haflsliradet shul