Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 mars 1846, sida 1

—— visa; spåltfyllnad gisfver den imellertid. — — —ä—— UTRIKES NYHETER. FRANKRIKE. Paris den 6 Mars. Presse och Qvotidienne meddela en not, som ryska ministern i Rom, Buteniels, tillställt palven till vederläggning af den i hela Europa bekanta historien om nägra polska nunnots pinande för deras vägran att osvergå till grekiska religionen. J. de debats drager tillförlitligheten af detta ossiciella rättsärdigande i tvilvelsmal och har derjemte ett bref från surst Adam Czartoryski, uti hvilket det ryska dokumentets haltloshet adagalägges. En ryslig olyckshändelse timade den 4 Mars på jernvägen emellan S:t Etienne och Lyon. Tveune vagntlåg mötte hvarandra och lokomotiverne stötte tillsamman; af 42 vagnar söndersplittrades 6; tvenne lokomotiver förstördes; 8 personer tillsatte lilvet och 30 sårades, deribland 10 ganska farligt. Olyckan skall icke halva sin grund uti någon felaktighet i banans anläggning, utan synes snarare vara ait tillskrifva bansorvaltningens slarf och försumlighet. ben strängaste undersökning är redan i full gång. Bugeaud aterkom med sin kolonn den 23 till Algier srän sitt tag emot Abd-el-Kader och kabylerne. Vid sitt iotåg i staden företedde marskalkens soldater med sina af solen brunstekta ansigten, neddammade och för tillfället hoplappade uniformer, men dock stolta och krigiska hallning, en hogst egen anblick. Marskalhen har slagit Kabylerna vid Jurjuraberget; emiren har lytt undan; habylerholdingarne hafva anropat bransmånnen om nad. — Bugeaud har uti ett till borgargardet i ÅIgier hället tal, under betygande al sia likgiltighet for pressens tadel, åter proktamerat den grundsatsen, att Araberne mäste utrotas. Detla grymma utrotelsesystem har dock for länge sedan ront en allmän sörkastelsedom, och, att doma af osvibliga lechen, har älven regeriugen åndrat tankar i afseende på Bugeaud, så all det iche torde dröja länge, förr än han blir rappellerad. — Cavaignac har återvåndt till Tlemecen, utan att ba funnit Abd-el-kKaders deira, som redan gatt ullbaka öfver Muluia. TYSKLAND. Konseljpresidenten i badiska ministeren, Böckh, bar ester 45 ärs tjenstetid, erhållit afsked. Med hans alträde har tillika konseljpresideatsembetet blifvit indraget; ordförandeskapet i ministeren kommer att ofvertagas al inrikesministern Nebenius. Från Böhmen afhöres svåra härjningar, förorsakade i Elitrakterna genom ölversvämningar. RYSSLAND. Förstoringen af skogarne i Kankasus fortsar. Enligt ofticiella, från Kaukasus iugångna underrättelser, som doek äro alltlor pompösa, för att vara fullkomligt tillförlitliga, hade emot slutet af Januari manad tvenne ryska detachementer liktidigt utryckt, det ena från fistningen Molynskye, under geuerol Nestorow, det andra från enannan fästning under general Freil: 1g, for att från olika ball intränga i den till förstörelse bestämda Geschinhiska skogen Tchetschenzerna, som icke lyckats i sina forsök att hindra Ryssarnes framträngande, maste slutligen, angripne frän tvenne sidor, utrymma skogen, hvarpå de begge detachementerna sörenade sig och grepo forstorelseverket an, hvilket fortsates med isver; och oaktadt alla berg gsboernas försök alt skada Ryssarne, säga dessa sig ånda till den 31 Januari, rapportens datum, icke halva lidit nagon förlust af betydenhet. Abadsacherne, ett talrikt och krigiskt folk, som, boende emellan floderna Pscha och Pesenera, räknar ungefär 400,000 individer, har underkastat sig ryska väldet. Det bar, enligt ordalydelsen i ryska berättelserna, skett srivilliat och icke genom vapenmakt, det vill väl med andra