Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 mars 1846, sida 2

de NCvT Uilldandet al en ny iministere. —— 6—— kA e Åe hHe E Å E? O Å lÅ E: Å S. Stockholm den 10:ude Mars 4846. Det sedan flera veckor befarade dödsfallet af Justiile-stafsministern har i går afton inträffat. ben enskilte mannen, den aktningsvärda karakleren, den vänliga oc h humana sällsk apsmennisbhan saknas: och, hvad man väl icke kunde tro, då sriherre Nordensalk utnämndes till silt embete, ministern torde kanske i detta ögonblick sahnas, ätminstone på ett visst håll, der man mabända söker efter ämnena med alltför stort besvär deritöre, alt man ej nog afser sak, ulan k o u s i eer a s i o n er. briherre Nordenlalks tidiga död måste sätta manga mytor i bulvudet på konseljens ledamoter. Icke egnad att sammanhalla denna blandning al goda viljor och svaga krafter r, genom egen öfverlägsenhel, var han dock en länk i kedjan, på hvars rättr ädiv het och välvilja alla kunde lita, och derlöre kanske bland de få, som gålvo den styrka. Nu blir det betänkligt än att foga in en ny, som så pass passar, och passar den ej. så språngs nog hela kedjan. Det är nemligen ingen, genom sin homogenitet stark bildning, utan en heterogen blandning, som länge förrådde sin bräcklighet. Imellertid synes saken vara af mindre vigt för det allmänna, än för Regeringen inom sig. Kan den ej skaffa en man, som, jemte det vigtiga värfvet såsom justitieminister, kan sammanhälla och upplyfta koaseljen, så går den sitt öde så mycket snarare till mötes — och i dessa afseenden hafva statsangelägenbeterna ofta samma lag, som de mekaniska krafterna: hvad man förlorar i kraft, det vinner man i tid. Lärorikt nog är det äfven, att i tid se, huruvida det nya systemet, (ty ett sådant skall väl ändock finnas) nu visar sig mån om att hälla sig till verklig förmåga, uttalad opinion och erkända kunskaper, eller blott kalla efter kotteriernas afvägningar, på den konservativa eller liberala guldvigten. Friberre Nordensalck, ordföranden i representations-kommittten är således fallen; men orepresemationssrågan kan ej mera salla!p Så sa de ju sjelf den allidne — vi böre tro af osverlygelse, — kanske af en aning, som blilvit bringad närmare sin utveckling genom sjelfva hans död. bet är nemligen ganska troligt, att en annan organ skall påskynda lösningen deraf mera, än han sjell kunnat det; ty den frågan löses, såväl af den, som arbetar för eller emot solkopinionen; det är en af dessa, som slutligen mäste lösas, — vare sig på torra eller vdia vägen. Redan i dag hör man gissningar, den ena besynneriigare, jag vill ej säga o m kligare, ån den andra. De allvarligare och beslutsammare såga Richert; men han smakar ej bof-ligan (och vi hafva nog en sådan, fastän det heter, att vi ej hafva nagot Hol), ej byråkraterne, och det betydde kanske mindre; men ej heller det fåtaliga och redan en tid favoriserade kotteri, som ilran begge nyssnämnde hall hemta sin opinionsstyrka på vederbörlig ort. Det åter funderar nog uppå, i sall ej ene bu.vudmannen sjelf kan ålerintaga Justitie-ministersplatsen, for att glömma de obehagliga månaderna, ban innehade den, på tr Berg von Linde — en man eliter dettas smak, och som nog under nuvarande omständigheler antoge densamma. inom konseljen är visserligen en aonan, sriherre Staöl von Holstein, som nog vill, och, sa