Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 mars 1846, sida 1

den till machin, minst i vårt samhälle, hvarest — — — — en stor del af arbetshlassen sinner sull sysselsättning och mera än tillräcklig förtjenst under tiden från våren fill sena bösten, men deremot saknar annan utväg till bergning osriga delen af äret, än den, som kan beredas af omtanka och sparsamhet på förhand. Lemnas nu ät denna arbetshlass ovilkorlig rättighet, att när som helst truga sig till arbete och loda, så vänjes den småningom att bortlägga allt bekymmer för sin bärgning, och det begär till oberoende, som tvingar till verksamhet, sorsvinner ännu mera, i följd af föreställningen, att arbetet utgör full ersåttning för födan. Förbindelsen till samhället för arbetstillsalle erkännes da icke ens, ulan fast bheldre väckes missnöje åf den lägre godtgörelse, som för arbetet skulle erhållas, och äsoljden blir otvilvelakligt förr, eller sednare, all större deten af arbetsklassen paräknar lurättningen sasom rätta utvägen för lissbergning, atminstone under vintermanaderne, hvaraf åter uppstär omojligbet för Inrättvingen att uppfylla sin ilrägavarande förbindelse, oansedt alla de vidlystiga och invecklade räkenskaper, som skulle upprättas. Desse allmänna, i korthet framställde, reslexioner anser Directionen olvertygande, för att derpå grunda sitt beslut; men Directionen vill asfven, med anledning al Herrar Committerades, u 55 2 al förslaget, framställda onskan, alt Directionen måtte inbemta underrättelse om fattigvardsoch arbetsanstalter, älven i utlandet, ga denna önskan till mötes och meddela af de många, som i sådant fall stå till buds, en ur tillförlitlig källa hemtad berättelse om den mest berömda af sadana iurättvingar, nemligen arbetsinrättningen i ijamburg; en inrättning, som insen lärer kunna neka, att den varit ledd af en menniskovänlig, uppmärksam och niusk adminis ratioa. ÅÄnstal en började i October 4788. När år 1791 de tre första årens utgifter otverstego inkomsterna med öfver 30,000 mark, lät man hvad som företrädesvis skett till de hussattiges bästa upphora. Man gjorde strängare soreskrilter och Lit ändringar i förvaltniogen inträda. År 47935 betygade man redan någon oro för inrättningens sramtida bestånd, tillkännagaf de nya medel, hvarigenom obehoriga ansprak hos de fatlige borde tillrättavisas. Man erkände nodvändigheten att förena en korrektionsanstalt med inrättningen, och detta skedde. Från denna tid framsläpade sig förvaltningen mödosamt intill år 1809, inbegripen uti ständig kamp med sattigbjonen, i anseende till deras lättja och oredlighet, samt med allmänbeten för dess oberedvillighet att främja inrättningens tresnad. Under denna tid måste man, för att hälla inråtitningen vid lif, taga sin tillslygt till palagor, hvarigenom, efter tingens naturliga lopp, inrättningens undergang varit oundviklig, om icke Fransmännen, vid stadens förening med kejsar-riket, upphåsft densamma och säledes besparat Hamburgarve obehaget att nodgas medgilva, det inrättningen bar inom sig fröet till förfall och underging. Men, torde man säga, det var genom politiska båndelser denna inrättning föll. Dock, om så endast varit fallet, om stiftelsen verkeligen motsvarat det åsyftade ändamålet, om ersarenheten ägt att till dess sorman åberopa ett trefligt besland under lugna tider; skulle då ej llamburgs innevanare, ar 1814 återkomna i besittning af sin frihet och ett uppblomstrande välstand, hafva ilrigt bemödat sig att återställa inrättningen under dess förträtflige stiltares ledning? då de deremot i stället inskränkt sig till en anstalt, som icke gilver sysselsättning ät arbetsföre fattige; och när Hamburger-inrättningens ädle stiltare, Baron von Vogt, uti bref af den 12 September 4853 till Engelska ambassadören i Danmark, Cannig, såsom svar på gjorda sorsragningar af engelska ministeren om fattigvården i Hamburg, afslyrker Engelska regeringen Iran faregk Hill ornaa 1 af duölika Aanatal mL MM