Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 mars 1846, sida 2

sans, i min sång. bredvid hvilken stodo mina begge tjenare. Min blessyr var lätt och man hade icke ett enda Ögonblick fruktat för mitt lif. Jag fråsnde efter mia maka och min son. Ack! IIuru blef jag ej slagen när jag fick höra, att Francis Ihompson och min son hade blifvit ertappade på sin flykt. inuchafvande de uti mint kabinett stulna sakerna och att de sutto förvarade i närmaste fängelse; når man lemnade mig bref. som blifvit funna under fönstret af mill kabinett, bref, som utan tvifvel fallit ur fickan på den ene af valdsverkarne och som ädagalade tillvaron af en brottslig förbindelse emellan min hustru och den nedrige skurken Thompson; slutligen, uär man sade mig, utt Emilia, uppskrämd, tagit sin tillflykt fill sin gamle far,herr Temple, hvars ålderdom hon vanårar. Ack! hvarför ha ej de uslingarne dödat mig?... vDessa förfärliga nyheter förorsakade mig ett svårt recidiv. Nu säga läfarne mig vara utom all fara och stadd på bättringsvägen. Och jag känner mig verkligen en smula bättre, ty jag ser vid min hufvudgärd min vän och min kusin Charles, hos hvilken jag kommer att tillbriaga min aterstäende lif, tid, om Gud förunnar mig att lefva längre,o Den game soidaten vorttorkade en tår och sade: — Se der, mina herrar, ett exempel på en hederligt sinnad och med alla goda egenskaper utrnstad man, hvars hus år ett beltvete, hvars förmögenhet förskingras; en man som är vanårad far, nedrigt bedragen make.... Hvarföre? jo emedan han, för en 20 är tillbaka, kom 10 minuter för sent till sin svårfar. ... Detta skulle i sanning komma en att tro en smula på slumpens inflytelse på wmenniskornas öden. Slul.