Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 mars 1846, sida 1

gen ligga i bristande spekulations-anda A dels-klassen? Saken förtjenar alt noga — grundas. En replik från rektor Cramr åsyftar visa, att Aftonbladet i sin recension ölver H:rrektorns afbandling, kallad tenoe villkor för skolans förkofran?, gjort åtskilliga misstag. Den punkt i författningen om gesällernäs vandringsbocker, hvilken berättigar enhvar att deri anteckna anmärkningar emot dem, klaldras, och detta med skäl. Deremot föreslås att stadga samma ordving, som nu antagits i Frankrike, eller att anteckningarne icke få sträcka sig till gillande eller ogillande af gesällernas uppsorande. En gsammal knektklandrar sammansätiningen af den nedsatta kommitigen för utarbetande af ett nytt exercis-reglemente sor infanteriet. Som man vet, gå insanteri-ossicerarne ut ur densamma, och idel genier (det är: ossicerare al genie-korpsen) blilva qvar. Sasom ven sak att tänka på, uppsager Astonbladet Post-tidningens fråga, i anledning af värt yttrande, att man gerna kunde skatta oss lyckliga, om vi ägde de norrska institutionerna, hvilken fråga lyder så: vore det icke i sådant sall skäl att i klump antaga dem for vårt land, vutan att besvära oss med en osverslödig granskning och utmönstring?? Aftonbladet yttrar sig för detta Post-tidningens förslag, och tror, att svensha folket skulle finna sig rätt belätet, om saken kunde låta sig göra. Man skulle sedan lätt afbjelpa de smärre brister, som kunde visa sig. Eo ny rättegång är väckt emot ett par afhufvudstadens polis-tjenstemän för valdsamt lörsarande, olaga arrestering och dylikt numera vanligt missbruk af embetsmyndigheten. Men alla dessa rättegångar utvisa blott deu enskiltes oförmåga alt utkräfva lagens skydd emot maktmissbruk; ty då underrätterna någon gång döma valdsverkarne till välförtjent straff, så bar nu bof-rätten begynt att skydda dem. Med. ett ord: den polismakt, som nu, utan bestämda laga former, finnes, är ett bevis på, att man med svenska folkets personliga sribet, hemsrid och rättigheter, kan göra nästan hvad man behagar. Dagligt Allehanda meddelar justitiestatsministerns underd. berättelse, angående brotimålen år 4842. Autalet af brott bar ökats, och antalet af brottslingar äfvenså i betydlig grad, om man fär tro silfrorna. Men månne vederborande icke gilva upp samme brottsling flere gånger? Något besynnerligt är älven, att man först 3 år derefter kan få-dessa statistiska Upp: gilter. Eu bref af den 7:nde Juli 4845, som lemnar upplysningar om polar-expeditionen under Sir John Franklins besäl, finnes infördt. Sista statsrevisionens anmärkningar vid rikshusvud-bokslutet meddelas; man finner deraf, att redovisningen i stats-kontoret är bra bristfällig; och att kontrollerna derå måtte vara mycket ofullständiga. Den så kallade reserv-fonden (bittefonden, såsom den år 4829 kallades) spelar äfven en roll i saken, som antyder, att dess öden under tiden kunnat vara mångadanda, eburu för Riksens Ständer osynliga. En artikel, angående frågan om lagstiftning för sockenstämmor i hufvudstaden, ehuru egentligen af lokalt interesse, är förtjent af uppmärksamhet för de i allmänhet rigtiga grundsatser, som deri framställas. Svenska Minerva har i en artikel, benämd Yankee-politik, lemnat ett prof på den ton, som det demokratiska partiets ledamöter i Förenta Staterna begagna, da de yttra sis öfver politiska ämnen. Det är ett bref ifrin Washington till en tysk tidning, som bufvudsakligen bedömer Dan. Webster och J. C. Caltoun. Prosbiten visar, huru ofantligt mera bildadt det demokratiska partiet der miste vara, emot värt konservativa, som, då det i Minerva, Morgonen, Biet, m. fl. tidningar ulsarit mot det liberala nartiet icke skytt att begagna det grössta språk