Levy af Ötorkholms-Tidningarne. postoch Inrikes Tidningar lemna, ider rubrik: Om förvaringen af de åt Stockwlms lan af konungen anslagna undsättningsmnedelo, en mycket omständlig framställning, rörande förhållandet med denna sak och odess upphof samt natvarande shick.o Det oväntade resultatet af densamma blir, att grefve Horn ildeles icke bar felat, men väl Stats-kontoret, som lemnat ut penningar direkte till landshöfdingen, på hans enskilta qvitto, och landshosdingeembetel, som, sedan grelvens qvition utbytts emot embetets formella qvittanuser, utanordnat penningarne till grefven, sör att slippa besväret med undsätlvingsväsendet, 0. s. V. Denna äsigt har väl till en del skäl för sig; ty stadgad ordning för allmånna medels sörvaltning är på alla hall, i denna sak, åsidosatt; men att se den begagnad i ett försvarfor den person, som iill soljd af sin embetsstalining sjelf bott hafsva haft tillapligt, att ej personligen belatta sig med hvarhen emottagning, qvittering, eller utbetalning af mellen, detärisanning en tewligen langt sträckt osorsyuthet. Jmellertid blifver det allt betydelsefullt alt se, huru Regeringen å sin sida, och Ka mmar-rätten, sasom domstol, komma alt behandla denna sak. ben får en stor inflytelse på hela embetsoch uppbördsmanna-personalens begrepp om regeringeus ofverseeude, eller strängbet, med deras cgenmäktighelter, eller obidningar. For öfrigt fortsätter Posttidningen sina ständiga och trågna protester emot den satsen, att monark, ministere och folk i Skandinavien skulle befinna sig i samma inbördes lagordnade (honstitutionella) ställning, som i andra så kallade representativt-konstitutionella stater och namneligen England. Dertill sökes det ena skälet efter det andra; nu det, att Sir Robert Peel talat om vjago och ominav, då ban i Parlamentet beskrivit vidiagna regerings-atgärder. Liksom ej sådant kunde, bvad dag som helst, ske äfven hos oss, om vi nagonsin finge ministrar, som gjorde nagot, eller rattare gjorde något, som de ej benosde blygas sor att kalla sitt. Eller vill Posttidningen verkligen påsta, att det är konung Carl Johan, som gjort alla de dumheter, hvilka sedan med stort besvär och uppollring mast omgoras och afhjelpas? Manne man väl vill pasta, alt den eländiga armee-organisitionen 4816, som efter tjugo ars förlopp mäste omgöras, efter att halva vallat en mängd lidanden och osormligheter inom indelta armeen, icke var grelve Hjörnsljernas verk, utan Carl XIII:s? Al det olyckliga sinans-systemet 1817—18 icke var uppsjordt t vå trappor, utan e n trappa upp i h:el. slottet? eller att privatbanker nas sedelsystew är Hr Skogmans och ej Carl XIV:s o. s. v. Man kan med skäl fråga: till bvad för en konung vill då Posttidningen hafva Sveriges Konung? Vill den i honom se en konung, genom sin höga, opartiska, lagliga och med folkets frihet och väl innerligt insorhlvade stallning, regerande, men ej korporalsoch låänsmans-akligt slyrande, och dersore omfattad af förtroende och tillaitventet, under det att folket lagenligt och moraliskt häller sig till Hans Ministrar sor brister, misstag eller oordningar i styrelsen: eller vill den ännu, och sedan nationen länge insett hela falskheten och egennyttan af bofoch embets-aristokratiens bemodanden alt gömma sig bakom konunga-manteln, alt Sveriges konung skall inlör folkel visa sig såsom den, hvilken sar gå dennas årenden, stå såsom upphof, forslagsmakare och verkställare af alla dennas djersva och illistiga försök, att istort och smält utofva sin makt i folkets vålsärds-angelägenhenr rikta sig på dess bekostnad och undandraga sig allt ansvar för de lidanden och olyekor, densamma i politiskt, moraliskt och ekonomiskt alseende ädrager landet? Eller hvad är vål meningen med dess oaflatliga äslan, att framhålla Sveriges konung såsom allena-styrande der, under det att man vill framhålla Sir Robert Peel såI I i 2 —— — — —— — e —