Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 mars 1846, sida 1

hafsvik! en kanal vara emellan två olika Öar.o Denna oväntade underrättelse uppväckte åter alla våra farhågor. Hvarken herr Monti eller jag kunde simma, och slupen var aldeles obrukbar. En hvar visade sig benägen att bistå oss i vår nöd, blott icke kapten Burder. När man frågade honom, om det vore möjligt att rädda herr Monti, svarade han: han må se sig om huru han skall komma öfver kanalen. Snart visade sig herr Monti på den motsatta klippan, och förklarade oss till hälften genom tecken, till hälften genom höga rop faran af sin belägenhet. Kanalen var en ström, som undergick ebb och flod och som var så hältig, att den skickligaste simmare icke tordes smickra sig att lyckligt komma öfver. Vi sågo denne olycklige far, vi hörde honom; blott några hundra fot skilde honom från sin dotter och oss, och detta hinder syntes oöfvervinnerligt. Vi hade i brådskan räddat nägra lissmedel, men herr Monti hade inga; han måste dö af huvger, eller sätta sitt lit på spel. Vid nattens annalkande, samlade han spillror af bräder och master, som hafvet uppkastat på klippan, och i det han betjenade sig af bitar af sin skjorta och plånbok i ställe för streck, fick han ihop ett slags flotta. Han dref den ända till öfra spetsen af ön och lagade sig alt inskeppa sig i hopp, att strömmen skulle föra honom till nodra ändan af var ö. Hela skonertens besättning hade församlat sig på stranden, och vi betraktade dessa förberedelser med giriga blickar, Miss Monti låg på knä, kroppen framåtlutad, blek och darrande, och uppsände brinnande böner till Gud för sin far; när hon sag honom stiga på flottan, gjorde förskräckelsen henne nästan vansinnig. Hon gjorde honom bedjande tecken, hon ropade till honom, att afstå från detta vådliga förehafvande Ilan tvekade några minuter, sedan satte han ut till sjös.Straxt fattade strommen den bräckliga farkosten och förde den som en pil derifrån.