Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 mars 1846, sida 2

—— — Sålunda förflöto 3 dagar. På aftonen den fjerde dagen voro vi, såsom vanligt församlade på däcket. En frisk bris blåste, och skeppet seglade förvånande fort. I detta ögonblick kom kapten Burder upp på däck, fattade sänklodet och nedslåäppte det flera ganger. En hemsk tystnad rådde bland besätiningen. AHa sjömännen stodo i fören af skeppet, deras blickar voro uttrycksfulle rigtade på kaptenen. Miss Monti hade bleknat och darrade häftigt; hon fattade sin far vid armen och blickade ängsligt forskande i Hans ansigte; men han vände sig bort, för all icke förråda sin egen oro. Salomon höll sig krampakligt fast vid en mast, en bild af ängslan och förskräckelsen. i Månen hade just gått upp och lyste i all sin glans. Blott då och då bortskymde tjocka moln den för våra ögon, och då utbredde sig mörker ösver vattenytan. Vinden, ehuru frisk, var ostadig. An blåste den med häftighet, än skralnade den åter af, och segeln, som ena ögonblicket svällde upp, slogo det andra åter tillsammans vid masterna. På en gang utstötte Salomo ett skrik. — Banken! banken! vi vara på sandbank! jag se tydligt, vi snart stöta på. — Hvad pratar det der svarta kreaturet? — skrek kaptenen och sprang emot negern; — om du muckar, så är du dödens barn! — Hvad står på? — ropade miss Monti; — äro vi verkligen i fara? — Kapten Burder! — ropade nu herr Monli, närmande sig honom: — jag uppmanar er all straxt vända. Vi känna edra planer, ni är en skurk! — Matroser! — utropade jag nu, — lyden icke denna menniska! Han vill förstöra skeppet för att vinna assuransen. Det gåller våra lit! — Det år icke sannt. — svarade Burder. — J ären lögnare och upprorsmakare. Till mig kamrater! Glömmen ej, att jag är er kapten! — Ja, ja, — ropade alla — Hurrah för kaptenoen! ——— -H—g—I—: — ———— — —