2:———— —0ä——7—— ———— och vigtig. Men..... och han såg sig omkring med ett svårbeskrifligt uuryck al ångest och fruktan. — Frukla ingenting, — sade jag — kapten Burder sofver i sin kajuta och vakterna äro alla på akterdäcket. — Då ja kunna säga, — fortfor han, — J god varit emöt mej, arme svarte neger, som tjena er. J alla vara i största fara. Kapten Burder vara sinnad skepp förderfva. — Hvad säger du, Salomo? — utropade jag full af förvaning. — O massa, ja er förklara. Sista natten ja ha hört kapten Burder och styrmannen. Ja höra allt. pet ena djeflakapten vara; de vilja borra skonaren i sank. Skonaren vara försäkrad för manga pengar och ingenting derpå, Balarne, kistorna vara fyllda med aska och sand! Heia besättning vara med i homplotten. Bahamabanken....... . — Hvad gör du, din svarte kanalje? Hvarför skjöter du icke dill arbete? — dundrade med ens kaptenens stämma. Salomo sprang undan så fort han sormådde röra sig; han kunde dock icke undga en häftig spark, med hvilken Burder ansenligt påskyndade hastigheten af hans fart. Jag stod såsom fastvuxen af förvåning. Nu var mig allt klart, som i början synts mig så gållikt. kaptenens uppförande, besätiningens skämt, vår plötsliga afresa. Så snart miss Monti dragit sig tillbaka i sin kajuta, meddelade jag hennes far den fara i hvilken vi befunno oss. Hvad var att göra? IIvad beslut skulle vi fatta? Voro vi ännu långt ifrån denna Bahamabank, som negern sist hade nämnt? — På alla dessa frågor hade vi ej något svar. Vi måste aflvakla händelserna och sedan handia efter omständigheterna. Derom kommo vi dock Öfverens, all för iniss Monti sorgfälligt lörtiga den oss hotande faran, och äfven icke låta besätiningen märka, att vi uppläckt dess plan,