Ping för markegangssattmhbpge, III. UI. 01411— leder, har, som bekant år, satt till ledamoter landshöfdingen N. P. Sandström; kammarradet J. Falkman; sekreteraren i Riksgåldshontoret C. 6. Stuart; landshamreraren F. kl. Gasslander, samt kamreraren i Rihsboksluskontoret N. N. Fredin. Detta val af personer losvar sakkännedom och arbetsförmåga ; och man forundrar sig blott öfver, att komitterade icke fatt af Regeringen sig forelagde de bufvudarunder, på hvilka deras förslag hufvudsakligen borde stödja sig, samt att de icke blilvit anlilade om att afgilva det förr, än ett hell år härelter. Det förra skall naturligtvis göra deras arbete mera svårt, genom det obeståmda målet; det sednare skall troligen med den vanliga langsomma längsambeten i remissers besvarande från konungens befallningshafvande och ewbetsverken, medlöra, att då förmodligen dessa komma att horas öfver komitterades utlitande, saken icke en gang vid nästa riksdag kommer att i sullfärdigt skick kunna allemnas till Rikets Ständer. Få nu se, om Regeringen atminstone anbesaller kommitterade, att, så snart de blifvit sardige med sina förslag i någon detalj, lemna det at olfentlig granskning, hvarigenom möjligen många upplysningar kunde vinnas och tid besparas för Regeringens egen slutliga prosning. Det omtalas, att ännu flera kommitteer komma att vedsättas, for att bereda en del vigtigare frågor för Riksdagen. Blilva de alla så väl valda som den ofvannämnde, så bar man åtminstone hopp, att inom det området motse verkliga sorbättringar; men hvad hunna dessa partiella resormer uträtta, i det hela, så länge nationen icke är sannt representerad och bvarken kan uttrycka sina behof och sina opinioner, eller stödja Regeringens egna våälvilliga bemödanden, om hon inser vigten af att utvidga folkets frihet, verksamhet och näringsflit? H. k. II. Kronprinsen börjar taga del i det offentliga lifvet. Han har börjat att olvervara Stalsradets sammankomster, och flera gånger bivistat domstolarnes sorhandlingar. Snart lärer Han ämna besoka Embetsverken. Prinsarne Gustal och Oscar vistas i Upsala. Vid bofvet bar det nu på en tid varit mera lysande än på torra aret. Baler och scter hafva nästan hvarje vecka egt rum. De kongl. prinsarne, ochisynnerhet Kronprinsen, hafva äfven deltagit i större samqväm hos enshilte personer och utländske diplomater; samt en soiree dansante på Haga lustslott varit ganska lysande. — De nu började vetenskaplige förelåsningarne hafva hedrats af kongl. familjens närvaro, och denna uppmuntran kommer säkert att verka ganska sordelakligt. Under allt detta utvisar den hongl. familjens hvardagslil en enkelhet, slärdloshet och vålgörenhet, som i sin män torde göra en god verkan på de högre kretsarnes lefnadssätt, och som väl behofves i en tid, då nöden är så stor ibland arbetsklassen och hoppet om en bättre tid for densamma ännu så aflagsen. Iljelpsamheten är visserligen ganska stor här i hufvudstaden och enshildt lindrar den mångas bekymmer; men sa snart sraga är, alt genom allmänna mått och sleg lindra de ringare klassernas ställning, afhjelpa orättvisor, hinder för närivgstliten och omtankan, borttaga monopoler, nedsätta arbitråra taxor, 0. s. v., da är det, som den gamle Ådam sramstår, i all sin afund, egennytta och hårdhet. Så länge likväl icke dessa oråttvisor emot folket afbjelpas, skall det fortfarande besiuna sig lidande och nedtryckt: ty dess ständiga beroende af nåd och allmosor förlamar så väl dess andliga som kroppsliga kraller. Måtte derföre Regeringen snort med allvar vara betänkt uppå alt afhjelpa sådana missforbållanden! Utan detta vinner den, med allt sitt välvilliga deltagande, ingen varaktig iillgilvenbet och intet allmänt förtroende; man kan äfven tillägga: ingen egen inre tillfredsställelse. Ett sedan några dagar inträssadt och ännu vid nymånadens början uthällande mildväder har lifvat hoppet på en tidig vår: så önskvärd i mansa aferenden undar nuvaranda evara At I — — —..Za2z2-— — 2 —