Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 februari 1846, sida 3

INSÄND T. Om en enskild medborgare lönlöst uppoffrat sin tid och sina krafter för att stifta något godt, utan afseende på erkansla eller belöning, sa måaste det vara harmligt att se sig berösfvad den enda njutning han äger, nemligen den: att af allmänheten vara erkänd för dess stiftare. — Uti Öfverste C. af Forsells år 4833 utgifne an te ckningar i anledning af en resa till Englando, pag. 453, tillerkännes förtjensten af Nya Landveltersvägens anläggande åt en person, som för saken icke lagat tvenne stran i kors, eller haft sin fot vid onlågeninesstället, och uti en nyligen utkommen liten brochure, under tilel: isamlade anteckningar rörande Götheborg förr och nus, uppgilves, att llandels-societeten härstädes stiftat Götheborgs llandels-institut, ehuru ingen annan hvarken varit anlåggare af den omformälta vågen, eller grundläggare till det nyssnämnda Institutet, än Grosshandlaren Herr G. F. Henni helst hvad delta sednare vidkommer, llandelssocietetens protokoller nogsamt omvillaa, att det var han, som uppgaf planen och som samlade suhskribenter, hvilka medelst bidrag garanterade inrättningens bestånd för 5:ne är, hvarefter den — rätt skött — skulle bära sig sjelf. Uti samma brochure har dessutom helt och hållet förbisetts, alt det är bemälte Grosshandlare, som samhället bar att tacka for den år 4828 Verkställda stiftelsen af Gotheborgs Nya Hrandstodsförening, hvilken icke allenast åt staden bevarat elt kapital al några hundra tusende riksdaler, utan jemväl redan lemnat utdelning åt del ägare, som ingatt de 2:ne första åren. Njuter nu en hädangången medborgare, såsom t. ex. Tit. Ludendorff, rättvist bedern för hvad han stiftat, så bör ingen misstycka, att man åt en ännu felv ande ndicerar hvad honom och ingen annan med lika rätt tillkommer.