—— ——— — —— ——— — Han har aldrig beslutat sig härtill — svarade hon — jag kom först hit efter hans död. — Huru! Er tar är då död? — Han drunknade under en svår storm för fyra år sedan. benna underrättelse gjorde mig verkligt ledsen. Jag hade blott ett ögonblick sett den hedersmannen Coötdro, men han qvarlefde ständigt uti milt minne. Han var så rätt fram, så upprigtig; han älskade så högt sin lilla Bergeronette! Bergeronette och jag iakttogo ett ogonblicks tystnad; derpå berättade hon, att hennes Iante, sommerska i Paris, hade tagit henne till sig som egen dotter. Den goda Tanten hade emedlertid gistom sig med en man, som förstörde nästan allt hvad hon egde. Hon hade då med återstoden af sin lilla formogenhet rest öfver till Förenta Staterna, dit Bergeronette ej ville vara henne följakttg. Bergeronetse hade varit så lycklig och oberoende hos Sm Tante, all hon fruktade taga sig tjenst hos någon fremmande; hon föredrog i det stället att hyra sig en liten windskammare, der hon arbetade för egen räkning. — Jag är rätt nöjd med detta mitt beslut — tilJade hon — ty jag har flera beställningar, än jag medhinner gora färdiga. — Det är derför alt ni gör mästerstycken — inföll jag muntert, pekande på mössan, som betäckte papphufvudet, Hon smålog; jag betraktade henne med beundran. och upptäckte nu först hennes utvecklade skönhet. Hon observerade min spanda uppmärksamhet på henne. och för att afvända den, bad hon mig efterse på en bokhylla, hängande på väggen, om jag ej der skulle återfinna de böcker jag skickat henne för flera år sedan. Jag fann dem verkligen med flera andra, symetriskt uppställda på byllorna. Denna omständighet, i sig sjelf så vanlivs, 1orde mig lifligt, och jag sade henne med darrande röst: