Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 februari 1846, sida 1

A LWwvoVOmsc——6—————5 —— Hickan sag på mig med förundran, och tycktes i-tnkanna mig, jag bedrog mig ej: utan atl ianzrr veka, Sprang jag ul och uppifjerde våningen af aiet bus Bergeroneite bebodde; hennes dörr var öppen, hon väntade inig på tröskeln, och emottog imig med den Hligaste, mest oförställda glädje, Jag upplackte genast. att den fattiga, barfotade lilla rodderskan hade blifvit en ist2agande ung dam, kladd uil en smakfull enkel drägt, och på fötlerna fit par broderade shor. lika sma som Cendrillons toffivor. — Jag kände genast igen er — sade hon glad— Och jag då? det var mig tillräckligt höra er sjunga — svarade jag med sorsjusning — ni sjunger da alllid som en vethliz Bergeronetle, sam vi ocksa ar Mademoiselle? — Oh! mera än trut. ingenting kan asnålla mig derifrån, Sången bar blifvit migen vana, och jag tror att jag dör sjungande. Hon bjöd mig en stol vid fenstret, under det hon sjelf sale ig vid ett bord, belagd nied band, blommor, spelser, och ett pappbufsved prydt med ef Um2.. som lycktes mig vara ctt masterstycke af AmAA och 1-41s, Jag gissade genast alt bergetovelie var sömmerska. Sommerskornas rykte är iy varr i Paris som ofseraltt annorstädes ej så ajdeles klanderiritt. En dum fordom. jag ar ofvertygad derom, men som jag. till inin eoen skam, delade med mina kår; jag fruktade alt se Bergeronette nedsliga från den böjd hvarpa hon stod uti mill itjerta. Jag öfyertscade un-. eller snarare I jag erfor au Bergeronelle var den aktningsvardaste och oskuldstullaste 21 alla bmiad-iadensommerskor— ljiuru var det nnaet alt Er far kunde besluta sig till alt skicka er till Pars? — tfagadjag henne. i En tår glänste vid dessa ord ur hennes 022.