Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 februari 1846, sida 2

skicka sin lilla Bergeronette till Paris, men jag ll vågade ej åtaga mig en raådgifvares ansvarighet. Efter att hafva gjort heder ät sjömannens anrättningar bjöd jag honom farväl. Bergeronette gaf mig den ungagTyvonarlens vackra bok. f— Tack för Er godhet min Herre — sade hon mig. — Herr Robert skall se, att jag ej glömmer återsända huns böcker. — Inom en ftimma skall ert ärende vara uträttadt mitt vackra barn. Jag skakade handen på tfader Coötdro, som? leende såg på sin dotter, och derpå vändande sig till mig, sade under en lätt axelryckning: — Hon håller mycket utaf den lilla Robert... barnsligheter ..... . Bergeronette följde mig till stranden. Då steg hon uli sin bät; jag gjorde likaså. vill ni att vi ännu en gång skola vagga på böl jorna tillsammans? — Hvarför icke min herre? År jag ej nog skicklig rodderska för att ledsaga er? — Ni är förträfflig — svarade jag. lutande mig in till henne. Etter tio minuter landstego vi på stranden a Loc-Tudi. Jag erbjöd henne penningar, hon nekade att emotiaga dem; jag lofvade dä, att vid äterkomsten till Paris, sända henne lärorika och underhällande böcker. Hon klappade sina små händer af glädje, och jag trycke mina läppar på hennes hvita, oskyldiga panna till afsked. — nåckerna nekarljag ej att emottaga — svarade hon glädtigt. — Jag skall låsa dem med nåje och med tankarna på er. Hon återtog sina åror, och jag aflägsnade mig, dock icke utan att kasta en och annan blick på den förtjusande lilla rodderskan. som sjungande uppnådde öen. Jag kände en tomhet, liksom jag lemMMMM nn — — — — — —2— a—.WG — — AAAW—— —— ä—