blandar konungens personlighet i den politiska diskussionen, så att mången deraf kunde sörledas att tro, att den sidan icke mera sjelf ens känner de satser om minister-styrelse, hvilka den förut drifvit. Men vi hafve redan yttrat oss härom: detta måste väl anses såsom en följd af den ögonblickliga ställningen inom oss, och förhoppningarne på konungens allvar, alt, sedan ban besegrat vissa hinder, låta lagens anda gälla. : Minerva anser Sir Robert Peels ställning vara mycket försämrad, efter proposilionen om tull-lagen, m. w. Intet parti är nojdt med hans sorslag. llon lätsar icke sorstå, att Lord Russell och Cobden endast yrka på spannmålslagarnes totala afskaffande, för att bålla emot de stora godsegarnes bemödanden att hindra Peelska systemet, samt sålunda bereda en säkrare seger — åt detsamma, då de ej kunna genast vinna sitt mål. Sasom något att tänka på under den påstående jeravågssebern i Sverige, meddelar Minerva en korrespondens från Paris, i hvilken jernvägarnes nytta ifrågasättes: fraktformännens lidande skildras: klagan sores att engelska kompanierna bygga jernvågarne i Frankrike ytterst vårdslöst ; aktie agiotagen öfverklagas; samt det öde förespeglas, att staten till slut mäste inköpa jernvågarne; hvarföre ock candra stater, der ännu tid är,? böra oaf det olyckslulla exemplet (?) taga sig en varning, Exemplet existerar likväl ännu blott i brefskrifvarens inbillning, och hans anspråk är såtedes nog stort. Minerva omtalar ett omdöme, som skall blifvit fälldt öfver representations-kommitlten, att vpå den galejan är ett djur af hvarje slag, såsom i Noachs ark. — Med rätta frågar Minerva om det är de obotfärdigas förhinder, som vållar, att ingen Luthers-lest firats i Upsala den 48 Febr. — Dagen omtalar oett kanslersval i Upsala, för hundrade är sedano; då Consistorium Åcademicum efter grefve Gyllenborg valde riksrådet Akerbjelm, men Konungen umämnde Kronprinsen Adolf Fredrik, och Ihre i sin parentation öfver Gyllenborg öppet och håältigt, ehuru med förtäckta ord, klandrade detta forsta i Sverige gjorda försök att i spetsen för skademi-styrelserna sätta prinsar, hvilka måste betraktas såsom döfver hvarje form af klander och ansvar upphöjde personligheter. a I en artikel om nationalmuseum och ransakningslängelseV framställes såsom visligare att utsocka sanka trakter af staden och uppmuddra vattendragen inom den, än att bygga hus för museum, och valet af platsen för sångelset klandras. Mändagsbrefvet, ställdt till Högvördigste Confratern i Wermwlandstidningen den 4:de dennes, är en icke utan skicklighet gjord omställning af hvad —ns— redan förut sant om åtshilligt af senare tidens tilldragelser, men tillika fullt af personliga anfall emot biskop Agardh. Allena-styrelsen och friherre Hamilton såsom öfver-postdirektör, är en lång artikel, egnad hufvudsakligen att uppskrämwa för en plan, att den mäktigaste mannen i landet, (det är den titel Dagen gitvit Altonbladets utgifvare) skul le vilja göra Konungen allena-styrande, för att sedan få fram sina planer, eller åsigter, o. s. v. Som man ser är Dagen djupsinnig i — sina funderingar I —— ———————————