i j W 0 nisormssorändringarna, o. s. v. Att dömma s dessa tvister skulle man kunna tro, att isand Svenska: folket ännu finnas manga, som ingenting lärt och ingenting glömt. För bunöra år sedan gällde striden hattar och mosor, och nu nyttjar man dem ömsom. Nu äller den rockar och frackar; och om hunra år nyttjas säkert ändock begge delarna; ; let andra ovissa är, om man då Tår se justejilieun i jackor ; ty den torde då kanske vara Iltför rädd, att genom ett sådant snitt blotta n viss onåmnbar del, som eljet nu karakterierar partiet. I Aftonbladet upptager några tillvitelser för alltör blind tillgilvenhet för Norrska institutionerha, hvilka gjorda af den Constitutionelle i Norsige, reproducerats af Post-Tidningen. Försvaet synes nästan osverflödigt; ty man kunde erna skatta oss lycklige, om vi ägde dessa insitutioner. Imellertid förklarar Aftonbladet, att let sorut ogillat och ännu tror sig böra afråda rån vissa norrska grundlagens stadganden, såom representant-valens inskränkning till i divikten bosatte män, och ministrarnes utesluande från delaktighet i Stortinget. Besynnerligt nog åro begge dessa principer likväl just antagia i Nord-Åmerikanska Fri-Staternas konstitutiorer, och betraktas der säsom ändamålsenliga. Det torde ock erfordras att noga besiuna sig, Innan man antager den utsträckta valbarheten ch gynnar den ministeriella inslytelsen i repteseutaut-forsamlingen. Dagligt Allebanda har äfven en insänd artikel om national-umseum. beri förorlas att gora serskilda byggnader för de olika iudamalen, som man eljest nu har för alsigt att sammanföra i en enda lokal. Saken tål verkigen alt tänka på. En insändare från Carlskrona förordar att slottons ossicerare må få bebålla sina srackar ch slippa vapenrockarna. En artikel om gaslysning i allmänhet och fårdeles i Paris? erbjuder en hel bop vigtiga uppgilter i ämnet. Eu bref till Pagen fyller för öfrigt Tisdagsbladet med polemik om hvarjehanda ämnen. Svenska Minerva meddelar en insänd karakleristik öfver representations-komiteen och klassisicerar den, på ett rätt bråksamt sält säHundaconservativa 112, juste-wilieu, 513, liberale, S!6. Summa 45. Minerva väntar sig UL uppkok på 4840 års förslag, eller på reormvannernas 4844; samt klandrar, att ingen simpel adelsman blifvit medlem utan bara högadel, och dennas representanter blott bestå al alskedade subalterner och en civil ! ikolontaire, att ofrälse ständspersoner representeras al bara civile embetsmän, och ingen lsficer al ariween eller flottan, ingen godsägare ran landet ibland dem. Åfven klandras, alt iungen Landshöfding, eller laradsbolding, som veta huru bondvalen på landet gå till, kallad, o. s. v. Med ett ord, Minerva tyci ker ej om personalen, det ser man tydligt. I en artikel Engelska kabinettet och Sveniska Statsradet, söker Minerva att, på det gamvanliga kamarilla-viset, resonnera bort likheten emellan vart Statsräd och andra koustituionella Staters ministerer, nemligen den engelska. Det är ungefär allt detsamma, som man sedan 45 år sett i Granskaren, Argus IV, AxXplockaren och Minerva, för att inbilla folket att vår regeringsform i orden hindrar en sådan nodvändig och redan 4809 såsom ändamål för grundlagens redaktion erkänd sak, samt att engelska lagarne deremot innehålla ingen ting, som vittnar för likheten. Allt detta är idel ordrytleri och osanning. En minister-styrelse är hos oss lika laglig, som nödig; och så i England äfven. Det är blott hofton, kamarilla-intriger, personligt maktbegår hos de regerande, och brist på insigt om konungamaktens och Ifolkets förenade sanna bästa, som hittills hindrat, och ännu hindrar, grundlagens anda att blilva lesvande i våra institutioner. I detta alsecende behöfver man blott läsa motionerna? till, ögoanctinfliane utecekattate fårelasg H Lad Hill Coarsjsaa