Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 februari 1846, sida 2

den är inne. be Norrska omdömena om Svenska tidningars behandling al Norrska sörhallandene sarliblar hemtade ur den norrske tidningen Den Constitutionelle) spela nu en stor roll i Postiidningen. En hop godbitar utur de aristokratiska och byråkratiska grytorna smaka Posttidningen förträffligt. Man tycker sig se den smilande fröjden vid åsynen afläckerbeterna, och den konungskbeten smickrande tungan rigtigt slicka sig om munnen at sådan sauce och snömos, som t. ex. dessa försäkringar: Den opposition mot Bondväldet, som bär i Norrige föranleder den mera bildade minoriteten och honungamaklen att närma sig hvarandra, på samma gang som den hos dem utvecklar medvetandet, att det icke i och för sig sjelf är att anse såsom ett godt om demokralien och kohHUngamaklen komma hvarandra så nära inpå lifvet; etc. denna samma opposition visar sig i Sverige vänd motde radikala reformlörslagen; således i form af varningar mot införandetaf ett sadant valsätt, som det Norrska, under det att, på andra sidan, den press, som i Norrige såählar med demokratiska fraser till fördel för illiberal och stationär bond-aristokrati, i Sverige återspeglas i den, quasi-ministeriella cidevant Rabulist-pressen. Na nä! det måtte allt asmaka sogele för det gamla systemets och kamarillans acidevanta ogonljenare, att nu kunna lata oss Svenskar befara tänkesättens vridning i Norrige, till fördel för aristokratiska former och reaktionära syften. Men det är skada, att dylika läckerheter för dem endast i Norrige uppqukas vid ett bord, och just vid det, som det sorhatade abondvaldesa eller solkrepresentationen har i sitt skön, att när som hbeldst såtta på half kost, om dess sturske riddare icke i tid visa sig bafva fått en abedre conslitutioel opdragelse. a ö Mao ser imellertid af detta Postlidningens oupphorliga arbetande emot de sannt representativa formerna och de upplystare, ädlare demokratiska principer, hvilkas erkännande tiden med väldig stäwma stundligen visar vara alltmer nödvändigt, att de solkrådda kotterierna lefva i hoppet på en återgång i Norrige, eller åtminstone ett stillastående i Sverige, och att de tro, att den framtid, som Svenska folket med så stora förhoppningar väntade sig, icke skall blifva vår lott. Då man ser dessa 1tecken till stigande trots och till växande öfvermod, måste dock allmänheten, om den ej blindt vill antaga, att allt detta härflyter af ett slags politiskt vanvett, nödvändigt föreställa sig, att dessa reaktionära och konservativa partier icke äro ulan stöd, eller åtminstone icke utan uppmuntran. Det skulle imellertid vara sorgligt att behölva misstro — och det vore orättvist, att antyda, det vi skulle söka de ledande eller lisvande krafterna på sådana hall, der folkets fortroende hitills endast ville finna ömhet och nit för dess stora, tidsenliga reformer. Man bör heldre boppas, alt snart se en början till några bestämda och säkra steg på framskridandets bana. Posttidningen meddelar en underdånig förklaring af Landshöfdingen Gresve Horn, angående förhållandet med undsättningsmedlens enskilta disposition af Hr Grefven, och ett intyg af Baron Å. C. Raab, att han af hovom haft uppdrag att emot förskotter anskaffa spanmål, men som ännu icke kunnat utföras, m. m. äPotatisens och potatissjukans bistoria har fått en plats, utur en fransk tidning; men synes, liksom allt historiskt i Posttidningen, påkalla tvifvel och rättelser. Aftonbladet meddelar ett tillägg om Laltinska språket och modersmålet tll den i slutet af sistl. år meddelade artikel efter ett föredrag i Skandinaviska Sällskapet uti Upsala. Denna alhandling utmärker sig genom ett varmt nit för värt språks utveckling, och visar sig förtjena att omfattas med uppmärksamhet. I en artikel med rubrik: är det skäl att betala något för att vara trvagad för eld och