Högt skalle verlden kring dir röst, och folken lyssne på; och sången gifve hjerllig tröst, men råd och hjelp också! En allmän lycka mana fram med frihetslyrans ton, sprid jemlik Ratt, ej afundsam, kring hydda och kring tseron, och återför den gyllne tid med dina strängars gull; och mensklighetens ljufra frid dig prise, fröjdefull! Men under det du bygger på ditt Gimle och dess fröjd, glöm ej att lyfta då och då en blick lill himlens höjd! Du varsnar der en stjernebild, förtroligt tindrar den. i Ack, systern, som från dig blef skild, du känner vål igen ?! Visst leker jag i luftig sal med drömmens trolleri ; men hela verldens ideal jag framte kan deri. Ditt Gimle, syster, hvarifrån tog du dess första syn? Såg sjelf, om det ej är ett lån från mig, från mig ur skyn?! Det godas urbild vistas här hos muj, gudomligt ren; på jorden allt det sköna ur ju blott ett återsken! Som seglarn ser, bland vågors brus, till sljernan på sim fård; så upp du skåde till mitt ljus från nattlig, stormig verld! Och hvarje gång du blickar opp Frän nattlig, stormig led, jag, vänligt ledande ditt lopp, skall troget lysa ned. Du styrer, kraftfull, modig, skön, framåt — och hamnen når. och jag? ....jag har deri min lön, alt du vid målet står!