dan. Hon satte den med spetsen först på EuroPyecns hjerta, sedan på den unga slalvinnans bröst; men hon bejdade sig hvarje gång i det samma hon kulle stota till. Slutligen fick hon ett infall, som plötslige n gjorde slut på hennes ovisshet, och, i det hon ålade Kaja-Ram tystnad, drog hon honom med sig längt bort från rummet, utan alt väcka de begge brotltslige. Dagen derpå var allt i rörelse uti en af kronans parker utanför hufvudstaden. Drottningen hade cifvit sin Önskan tillkänna att tillbringa några davar der, och Dyce, som förvånades öfver, alt han aller blef tagen till nåder, hade fått tillsägelse att I GHU sig dit. I denna park. som var ett af drottHUIHHCUHHSS favoritställen. fanns en plats, som bon oa uppsökte, for att der finna hvila, svalka och stillhet: det var en med sykamorer och cypresser planterad fereass, som reste sig öfver en marmorbassin, i hvilken s fusende guldslskar lekte. Pet oppmode sia härifren en utsigt ned till en liten dal, och ögat bhejdades först af den i sjerran belägna Å lens kupoler och aninareter. På denna terrass hade drottningen tlbragt de skönaste timmar af sitt ägtens skapiiga lif; kanhända hon af denna orsak icke torr fört sin älskare hit. Pen dag, då drottningen besökte detta favorittilde för första gängen med Dyce, hade man gjort traliningar på terrassen till en yppig måliid. ou sisterne kunde icke underlata ätt med någon Glvorrask ning bemärka nagra anordningar, som 40 detta till en fests hållande bestämda ställe ett Cbadande utseende. Vid soten af eypresserna ver fjorden nyligen uppkastad, och en bred graf . Ä diå capande emellan marmorbassinan och de 11 IåIliHHen svigtande borden, hvarifrån drott111 Äfföda till guldlisharne. en olveklig idre har kommit trädgardsmästaren äv graleun deni2 graf? sporde gästerna hvarandra, Förbannelse? ölver Sha i tan Zada — djefvulens