Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 februari 1846, sida 1

sstonen sauuma dag, satt drottningen försjunken i en djup tankspridähet, med hufvudet stodt på dirvanen; helt plötsligt känner hon en kall hand läggas på hennes: det är Raja-Rams hand, som väcker henne ur hennes drömmande tillstånd, och bjuder henne tystnad, i det samma han gilver henne tecken att följa sig. Drotiningen vägrar ieke, hon gör Icke Raja-Ram några frågor: han är en trogen tjenare. Med handen på dolken följer hon sin vägvisare. Uli en sidoflygel af palatset ligger bredvid en stor sal ett kabinett, hvars präktiga möblering står i motsats till den stränga enkelhet, som i lang lid har herrskat i drottningens rum. Det var hit Raja-Ram förde drottningen. I bakgrunden af detafen i det hvälfda taket hängande lampa svagt upplysta rummet, skymtade man en säng, omgilven af ell slor tör att afliålla insekter. På denna säng — hvilade en ung och vacker qvinna; vid hennes lötter låg en man insomnad, som ännu höll det böjliga röret af en tobakspipa i sin hand. Bredvid sangen bemärkte man på ett med kristallskålar betäckt bord lemningarne af en läcker måltid, fina frukter, utsokla iikörer, och ett berusande opiumsdoft nppfylde atmosferen. Den sofvande dvinnan var Sbireen, en af drottningens slafvinnor; den sofvande mannen var ötverste Dyce. Drottningen var nära all svimma, en sky förmörkade hennes ögon och hon mäste stödja sig på Raja-Rams arm; — De skola ännu sofva några tiumarn, sade Indianen, då han såg att hon hemtat sig något. Det är jago, tillfogade han, i det han borttog det genomskinliga flor som betäckte sängen; det är jag, som har blandat godauken i deras chilPum med opium, och de ha blifvit berusade under rökningen. IIvilket straff bestämi mer ers majestät för dem? Ä Ä Drottningen svarade icke; henuss första rörelse hade varit att krampagtigt draga dolken ur ski