Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 februari 1846, sida 1

Ann mm — a och hyste dorför emot honom en djup, men hemlig sorbittring. Det förhållande, uti hvilket Dyce och drottningen stodo till hvarandra, tycktes icke komma att blifva af särdeles varaktighet; den obetydligaste händelse kunde, genom all framkalla en häftig scen, bryta de band, som höllo en så-energisk natur som drottningens tillbaka emot hennes egen vilja och förorsaka en sista och afgörande katastrof. Denna händelse lät länge vänta på sig, och i 10 år kunde Dyce nästan despoliskt styra drottningens land. Under denna period hade drottningen icke lidit någon förlust, hon hade icke blitvit besegrad i krig, hon hade endast undertecknat fredsoch handelstraktater, och dock var hennes stjerna förbleknad. Det hado lyckats Dyce att sätta riket Sardannah i ett förhållande af beroende till kompaniet. Drottningen var icke känstolös för detta förödmjukande fall: hon hade mält den hojd, från hvilken hon nedstigit, hon skälfde stundom af förbittring och grät ofver sitt folks framtid; men hon älskade konom ännu. Hon förmadde icke afskaka denne fatalefrämlings ok; hon hejdades af en älskarinnas och mors dubbla band. Den tid skulle dock komma, då hon skulle återfå sin förra energi; den inträffade då man uppmanade henne att underteckna en traktat, som refter hennes död, emot det att hennes son tillförsäkrades betydliga rikedomar, öfverslyttade hennes ärftliga rättigheter tin riket Sardannah på engelska hompanict. Den, som foreslog henne detta fega förräderi, var den älskare for hvars skull hon förrådt sin make och förlorat sin själs frid; det var hennes barns far, som uppmanade henne all göra det arsvelost. Modrens kärlek hom drottningens stolthet till hjelp: hon ref sönder det skymsliga dokumentet, och förjagade ur sin åsyn den cländige,som till denna grad hade missbrukat hennes svaghet.