Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 februari 1846, sida 2

Sombre begross i hvilket han sjelf lagt grunden och silvil ritningen. Tvenne inskriptioner på franska och him loslanska beteckna JO5Cph Sombres grat, som sällan besökes af en engelsk resande, och han är zglomd af sina landsmån. Vid sidan at den enkla minnesvården har i ett halft sekel stått en sarkopkag; under ett helt är kom hvarje dag en beslojad qvinna och salle sig här för att bedja. Det var dottningen, som upprigtigt begret sin make. Under första året innaslot hon sig i sitt palats, och vägrade hårdnackadt alt visa sig för den förhatlige främlingen, hvars fatala kärlek drifvit henne till sill brott; men man dör hvarken af ånger eller sorg, och den ungå drottningens passionerade själ skulle först finna ro, eller alt hafva uttomt hela sin energi i en annan storm. Då drottningen en morgon kom tillbaka från sin vanliga bön vid Sombres graf, bemärkte hon, då hon gick genom skeppet i det lilla kapellet, bakom en pelare, den unge Engelsmannens vackra sigur. Han syntes snarare undvika än söka hennes uppmärksamhet, och i det hans blick mötte furslinnans rodnade han, under en djup bugning. Huru skulle denna plötsliga , rörelse förklaras? Var det af kärlek eler blygsel? Noej, Dyces hjerta var otillgångligt för sådana intryck. Det var snarare en yttring al en uti sina sträfvanden länge tillbakahällen äregirighet, som en enda blick af hans herrskarinna hade förvandlat till hopp, kanhända tillochmed till visshet; ty också hon hade röjt sin förvirring, hennes kinder hade antagit purpurns särg. och med elt ofrivilligt koketteri lade hon skärpet öfver sill bröst, således röjande en åtrå all behaga, som började alt ånyo upplifvas hos henne. Då hon kommit tillbaka till sina rum, igenkände Ayesha icke mera sin herrskarinna. Drottningen hade på en gång återvunnit sin energi och sin stollhet, hon gick med upplyftadt hufvud och leendet ett litet katholskt kapell, till