af ensamhet och brist på sysselsättning. Hon hade dragit sig tillbaka till det inre af sitt palats och sporde der oupphörligen sin favoritslafvinna Ayesha om den intagande främlingens karakter och sedvanor. Ett enda af deras samtal är tillräckligt, för att göra oss förtroliga med de nya känslor, som uppfylde drottningen. Latom oss intränga i den afsides belägna sal, der drottningen döljer sin sorgsenhet, Drottningen, som ligger utsträckt på en kanape, är lätt igenkännelig på sin utomordentliga skönhet och rika drägt. Ayesha, som sitter vid hennes fötter, med korslagda ben, tillfläktar henne svalka med en solfjäder. i — Ayesha, — sade drottningen med smäktande röst, — kan du icke hitta på något att roa mig med. Förtälj mig en kärlekshistoria ! — Ack, min berrskarinna! när jag talar till dig om Leila och Majnum, hör du icke på mig; dina tankar äro annorstädes. . — Det kommer sig derutaf, att jag kan alla dessa historier utantill. Du får hitta på nägra andra. — Om jag förtåljde dig alla de historier, som en Kissago — en kringresande sagoberättare, — kan, — svarade Ayesha, — skulle det tjena till ingenting. Min herrskarinnas hjerta är längt bort härifrån; det är hos hennes make. Hvad är en hustru utan sin man? fon är en kropp utan själ. Ålskaren är sin älskarinnas ågouns ljus. Saheb skrifver dig dock tll, att han snart kommer tillbaka. — Nej, nej, min flicka, vi få icke ännu tänka deruppå. Våra interessen fordra hans närvaro på gränsen, hans återkomst kunde skada dem. Latom oss icke tala om min man, Ayesha, det är en alltför smärtande ämne ett vidröra. — IIVad var det du i morse sade om riddar Dyce? sökte drottningen att bekämpa de sorgliga följderna