Protocoll, hället vid Obductionen af afl. Sjömannen Carl Daniel Blomgrens döda kropp, förrättad å Sahlgrenska Sjukhuset härståden 41 Februari 1846, på vederbörande auctoritets anmodan. Vid denna förrättning voro närvarande: å ljenslens vagnar stads-fiskalen, herr alvokat-siskal Greissa, samt, utom flera af stadens läkare, sorste stads-physikus herr professor Schönbeck, sjukhusets andre läkare herr regements-läkaren Lundblad, herr doctor Carlsson, som biträdde vid obduktionen, samt bataillons-läkaren herr doctor Hultgren, som förde protocollet. Species facti. Sjomannen Cari Daniel Blomgren, född i Björneborg i Finland, 19 år gammal, infördes till Sahlgrenska sjukhuset den 19 sist. Januari om e. m., för all vårdas för ett, efter berättelse, den 47 i samma månad om aftonen å allmänna sarvägen i Majorna, honom af våäldsverkate med knis åbragdt sär, straxt ofvanlör venstra nyekelbenet (clavicula), börjande omkring en tum från detta bens sternal-articulation, och soljande i det närmaste riginingen af nyckelbenets öfra rand. Såret, hvarifrån, enligt berättelse, en mycket stark arteriel blödvming ägt rum, var 112 tum långt, befanns sorenadt med 4 blodiga suturer, och betäckt med ett lag af charpie, compress och håftor. Det sårade stållet bildade en starkt pulserande svulst, af ungelär ett mindre åpples storlek. Venstra armen och handen voro sulikomligt lama, och nagot svullna. Patienten klagade vid minsta vidrorande af öfverarmen öfver häftiga plågor. Alla spår till pulsation, såväl i öfverarmens pulsåder (arteria brachialis), som i avtererne på framarmen, voro forsvunna; men ingen minskning af armens naturliga temperatur kunde märkas. Stark lijertklappning besvärade den sjuke, som likväl uppgas, at ban i flera år lidit af denna åkomma, fastän i mindre grad än då för tillfället. Pulsen. på högra armen var mycket stark och spänd, samt patienten för öfrigt i ett tillstånd af allmän constitutionel retning. Vid anställd physikalisk undersökning på bröstet fann man tecken till hjertats onaturliga utvidgning, och då stethoskopet applicerades på och närmast omkring den pulserande tumören på halsen, sörmärkles ett bläsande ljud vid hvarje pulsation, äfvensom i och omkring tumören med fingrarne kändes en hvarje pulsation i tumören åtsoljande darrning. Skadan diagnosticerades, lillsolje af dessa symptomer, såsom ett pulsåderbråck (aneurisma), uppkommit genom lesion af nyckelbenspulsadern (arteria subelavia), jemte en lIxsion af den tätt invid samma arter liggande stora nerssläta (plexus brachialis), genom hvilken senare lxsion jag ansäg den omedelbart efter skadans uppkomst inträffade lamheten å armen bäst kunna förklaras. Alldenstund den antagna lIesionen på arteria subcelavia befanns ofvanför det enda ställe, der denna arter möjligen skulle kunnat komprimeras emellan hjertat och det skadade stället — nemligen der arteren böjer sig öfver första refbenet —, och man hade största skäl att antaga, att vid ett anställdt försök att anlägga ligatur omkring den skadade artören, en så hästig blödning från den särade pulsädern skulle uppkomma, att man blefve urständsatt att fullborda operationen (hvilken äfven, utan att operatören genom någon sådan särskild tillfällighet