Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 februari 1846, sida 2

förstörelsens ögonblick föregick en röranme tilldragelse, som historien uppbevarat. Shah-ÄÅllum sjelf var den förste, som gat sin sak förlorad; Laws lilla franska skara tog, förledd af kejsarens exempel, äfvenledes till flykten, Endast Law sjelf kunde ej förmå sig att lemna valplatsen. Stödjande sig emot en kanon, stod han med ansigtet vändt emot fienden och afbidade döden. Han bemärkte snart, att han icke var ensam. Två unge män voro vid hans sida: den ene var en Seapoy, vid nawn Raja-Ram, hvars tapperbet han mera än en gang haft tillfälle att bemärka; den andre — man har redan gissat hans namn — var Joseph Sombre. Hvarken bö er eller befallningar törmadde dem att lemna sin anförare. Imellertu närmade sig major Carnac, beledsagad af kapten Knox, med en afdelnivg trupper, för att bemäktiga sig det kejserliga artilleriet. Uan fick ögonen på Law. Han steg etraxt ned af hästen, gick bort till honom med hatten i hand, och, efter art hafva hemburit sin tappre motstandare de mest smickrande loford , besvor bonom att gifva sig. Law svarade, att han dertill vore beredd, så framt han finge behalla sin värja, ty annars föredroge han döden. Bifallsyttringar förmärktes bland majorens omgifning; Laws fasthet väckte beundran. och han flek behalla sin värja. Han fördes från valplatsen i majorens egen palenkin. I det ögonblick, han följde majoren, erinrade han sig de begge unge männen, som hade velat dö med honoi, men han säg sig förgäfves om efter dem. Sedan faran var öfverstanden hade de försvunnit bland mängden. Den andra gången Sombres namn är nämndt i ludiens annaler är 3 är derefter. 1764, då han tjenade som officer i Mir Kassims arme. Ställningar och förhallanden hade mycket förändrat sig. De engelska embetsmänvens girighet bade redan uttömt Mir Kassims skattkamare. Det lyckades honom likväl att ännu för nägon tid tillfredsställa deras omättliga glupsk