stor federation, som betryggar det mot inre splittring, krig, och framför allt mot behofvet al — diplomater. Minerva uppstämmer ett slags segersång öfver representations-komittöens sammansållning, uli en artikel, kallad ala så!. Det vill säga, hom påstår, att den liberala pressen nn finner, att den blifvit komprometterad, eller rättare komprometterat sig sjell. Principens hela bemligbet bestär uti soresatsen alt draga begge partierna vid näsan, wedelst ett jeu de bascule, som den inbillar sig vara habil nog att spela och vinna. Sådana beskyllningar blifva en foljd af det halft-om halft-syslem, som nu räder, och som snart kommer all göra alla obelatna. i Minerva lager sig anledning af amiral Kreugers förtjenstlulla verk om Svenska skärgardsflottans bedrister, att påminna om, alt det loste, amiralen fick genom marinministern, då man fråntog honom bostållet på Skeppsholmen, neml. att få ersättning för denna förlust, icke blilvit uppfylldt. Minerva utropar: Det var saledes icke kungsord. — I anledning deraf, at krigsministern bott qvar i posthuset nära två är sedan ban lemnat öfverpostdirektörsbefattningen, föreslår hon nu, att Baron Peyron och Baron Hamilton taga bälften hvar, och alt deras andra boställen skulle användas för andra angenäma personer inom bofstaten, eller till observatorier. Man ser alt Minerva vill i allt kouservera gamla systemet. Dagen har ändtligen en gång talat temligen ut i sak. Det bandlar om representatious-kowmmitteten, och angår egentligen dess sammansättning. Artikeln visar väl icke stor behantskap med personerna; den torde till och med innehålla flera misstag i detafseendet ; men i det hela räsonneras deri rätt. Alt, sasom Åstonbladet latit sorsta, några ledamoter skulle vara ditsatta såsom organer ät Konungens egua asigter, hoppas vi är ett misstag; ty da äro dessa åsigter aldeles icke nationens. Dagen iunehaller en berättelse om kriget i Finland, (efter en gammal mans anleckningar, gjorda i Juli manad 4788) hvilken lemnar: manga interessanta upplysningar om salitägets förberedande och öppnande. Mandagsbresvet af —ns— och en Ålacksägelse-adress till den mäktigaste mannen i landet, innehålla hufvudsakligen endast personligheter mot Aftonbladets sorlåggare. I adressen låter Dagen förstå, att dess prenumerant-antal ökas hvarje dag, som Altoubladet och Allenanda, och förmodligen äfven landsortspressen, anfalla dess satser eller gissla dess principloshet. I sadant fall är det ej så oklokt af Dagen, att gäng efter annan göra sina krumsprång och slå sina kullerbyttor; men det går förmodligen med den spekulationen, som med vinsten på den bekanta äppelforsäljningen, då säljaren påstod, att inångden gjorde det, fastän ban förlorade per stycke. Emellertid ser man af tacksägelse-adressen, att Dagen antagit juste-milieuens anda i allt. Den är eit genljud af konservatismens tabureltt-tal.