Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 februari 1846, sida 2

henne. förklara henne för den lyckligaste af alla qvinnor. Följande morgon i dagbräckningen, församlades ett halft tjog elephanter frawför drottningens tält. Blott 4 skulle bära jagarne. Pa deras ryggar voro i stället för tält och kuddar anbragte ett säte, stort nog för alt rymma 2 personer, försedt med ryggstöd och ett jernstakett, en rigtig arsenal, uppfylld med gevär, yxor och pistoler. Drifvaren satt på djurets hals. De andre elephanterne buro hvardera en hop med käppar försedda bönder, hvilkas förrättning, fastän mindre i ögonen fallande, kanske var den farligaste. De skulle nemligen intränga i de tjockaste delarne af skogen, för att drifva upp vilddjuren. Nu händer det icke sä sällan, att tigern icke reser sig förr, än den stackars bonden har ristat grenarne, som han hvilar på. Ye då Indianen, om det retade djuret finner honom på sin väg: med ett slag af sin väldiga tass sträcker odjuret honom till marken, och lemnar honom der som ett stympadt lik med öppnad hjernskal och sönderolitet bröst. synen af den maka, Krisnah — kärleksguden — sändt Den kungliga elephanten knävöjde framför drottningens tält. Sombre närmade sig, för att emottaga drottningen, och, efter att hafva hulpit upp henne på det fromma och kloka djurets rygg, steg sjelf upp och satte sig vid hennes sida. På en svär väg, som förde öfver vilda stigar, kom tåget till början af en kärraktig mark, bevuxen med säf, ljung och länga rör. som, i det de krossades under elepbanternas fötter, frambragte ett skarpt och metallaktigt ljud. Enligt böndernas uppgifter skulle dettu ställe vara de begge tigrarnes farorittillhall. hvilka så länge oroat nejden. Lemningar af en till hälften förtärd buffel, benknotor och skeletter betecknade nogsamt, att vilddjuren nyligen varit här, (Foris.) — —