Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 februari 1846, sida 2

så der, Men latom oss icke mera tala om den saken. Böntimman är inne, och vi måste skiljas. Ra yaterna i denna by hafva anropat min hjelp emot tigrarne, som anställt förödelse bland deras bjordar. Vi hafva allaredan dödat flera af dem; men ännu återstå nägra. I morgon skall vara den sista dagen, som vi kunna använda till jagten; jag öuskar den mäste blifva lyckosam. Mitt folk skall vara färdigt i daggryningen, och en plats skall beredas för dig vid min sida på den kungliga elephanten. Du skall kommu, och hela mitt hof skall beundra ditt mod och din skicklighet. Gack med frid. Du har tillätolse att aflägsna dig. Efter detta samtal intogos de samtalande af olika känslor. Sombre förebradde sig, att med alltför stor kyld ha uttryckt för drottningen den beundran hon ingaf honom; för första gangen var han missnöjd med sig sjelt, han hade varit tafatt och rädd iuför en qvinna, som näppeligen trampat ut barnskorna. Hvilken roll skulle han framdeles spela hos henne och skulle hans kärlek icke synas dumdristig ? Drottningen, a sin sida, var försjunken i ett djupt svärmeri, nr hvilket de klagande tonerna fran Joghiens säckpipa icke förmådde rycka henne. En ädel och behaglig figur visade sig oupphörligt för hennes kringirrande blick, under det hennes läppar utsände doftande skyar af tobaksrök. Slutligen hade den, hon sett i sina drömmar, visat sig för henne. Huru var det möjligt att sammanblanda honom med de eländige Indianerne, som omgafvo henne? Den franska krigaren beherrskade dessa träldomsnaturer, detta från tapperhetens och frihetens böjd fallna slägte. Med stöd af en sådan riddare kunde intet företag blifva vanskligt för henne. Hvad kunde Mahratterne, Pindarierne, Raiputerne förmå emot henne? De skulle flykta till sina berg. Stora Mogol skulle anropa henne om hjelp; hon skulle komma att herrska öfver hela Indien, och hela Indien skulle vid å