gifta dig med Van Elburgs dotter, orh du skall hafva en vacker hemgift; det är jag som säger dig detta ! — Huru är det möjligt, min far? — Låt mig handla. Som alla kanalerna äro tillfrusna. så hall dig färdig, och låt sadla tvenne hästar i morgon uli gryningen. — Det skall ske .... Ab! min far, hvad jag tackar Er! — Det är bra, det är bra .... Och du vet icke sinnu hurn mycket du är skylldig mig. Wilhelm! — fortfor Werden i det han lindrigt slog sin son på axeln — måtte du, när du blir köpman, endast få din fars genie! .... Följande morgonen vid solens uppgång voro redan de bada resande på vägen från Amsterdam till Broek. Vägarna voro hala och öfvertäckta med snö, så alt hästarne endast kunde gå fot för fot; men den unge mannen utstod denna mogang med courage: han var på väg att få återse sin älskarinna och afsluta om giftermålet som skulle kröna alla hans förhoppningar, Tillochmed gubben skrattade åt denna besvärliga och oangenäma resa, ty han var fullt säker på, att hans son skulle få till hustru en rik arfiagerska. De anlände till Broek vid middagstiden; men de sutto utaf sina hästar och aflemnade den på ett värdshus utanför staden, som var fridlyst för djur och akedon. Den lilla staden Broek, står uti Holland i stort anseende för sin snygghet. Gatorna äro belagda med stora slipade stenhällar at olika couleurer, i den ordning att de formera en sorts mosaik. Utanför hvarje hus är en liten afskild gata. belagd med ännu vackrare stenar, och afstängd från hufvudgatan, medelst en jerubalustrad. polerad och prydd med ett garniture af förgylld koppar. Bänkar af de utsöktaste trädslag äro placerade under fönsterna inom