Revy af Stocrkkhmrlems-Tädmängarne-. Postoch ImrikesTidningar gå nu på med samma gamla läror om värt konstitutionella statsskick, hvilka man fordom sett drifvas i salig eGfanskareno, 44nxPluckareno, (Årgus IVo, o. s. v. Vi hafve ej ministrar, ej ministerslyrelse, sås som Engelsmän, Fransmån, Belgier, m. sl. (såleddes väl ej heller ansvarizhet), utan en aallenav beslutande konung. Liksom om Englands, Frankrikes och Belgiens konungar icke voro de abe slutandes, och liksom var kunde besluta ensam, utan alt en föredragande minister beslutar all ansvara för beslutet, Det gilves visst folk, som in politicis anse sig kunna ljuga ihop satser och sedan i tiotal af är idisla dem, fastän ingen menniska tror på dem. Postetidningen förklarar, att den insända artikeln dom pbrincipernao, hvarken hommit från Mufti, eller OUlemas, utan från en alldeles enskild person, på sält vi sorut yttrat oss bade tro och hoppas. Biskop Franzön har skyndat att meddela Posttidningen underrättelse, art hans son, kapten Franzen, icke haft del i, eller kunskap om, den artikel, i hvilken en annan person olverklagat, a Westerboftens saltjägare-korps och synnerligen hapten Franzen, såsom äldst i graden, icke blisvit ihågkommen vid ordens-utuämningar, maam. Ba dinsändarep har i Post-tidningen ganska förtjenstfullt fästat allmänna uppmätksamneten pr vigten al att tänka på skol-lokalernas anordnande så, att barn och ungdom må få njuta frisk och sund lust, sa at föreslagit, att skolrummen skulle sorses med tvenne slags ventiler och hvarje rum med 2 kakelugnar, flera luftrör, 0. s. v. Det vore väl, om sahen behjerla des; ty det är en bedroslig erlarenhel, att ungdomens helsa mycket lider al den osunda luften i skol-lohalerna. Ena annan insämlare?, som deremot synes vara rädd för den. tria lusten, har deremot börjat en arikelfoljd, som, vill Gud, kommer att råcka lika länge, som man han finna uppsatser, under och eler 4840 ars riksdag, i Svenska BieU att asftrycka eller omstufva. Runtiken är: Om bemodanådet att binda konungens beslut i fråga om ett nytt forslag till nationalrepresen asion. eller hvad vilja de liberale? 1 forordet varnas konungens radgisvare for den snara, som de liberale utligsa, då de yrka en kommwinlks utaämning och en ministers ordfö randeskap i densamma. SsSom bevis, alt är 18140 opinionen aldeles icke var för en representations-reform, anföres, alt blott 2 friherrar, 2 prostar, 2 prosessorer och 2 burgare soreslaett förinding i represevtations-sättet, och ingen al bonde stindet; men insändaren doljer helt och hållet anledningen till standens ringa agitation al frågan. Denna var, såsom allmänt kändt är, at riddarhus-valen tiil utskott vid 4840 ars riksdag utföollo sa, att borgareoch pondestandens piuraliteter kunde vara forvissade om, att deras utskoftts-ledama er skulle liana understöd af adelns. Då vu dessa begge stand i kons sltitutions-umskottet invalde flera al sina för teformen mest nitiske ledam äter, behofdes ju inga förstas, mom uiskollet; och att reformen var en inom dessa stand allmän önskan, det visad sig ju sedan alltfor tydligt, för att kunna bestridas. Imellertil, bvad gor mån ej, sor att blanda bort korten? I 4:sta artikeln aom 4841 ars rep esentations-förslag och friherre Nordensalhs tal vid dess sforkastande på tifndarhuset (1844), försskes äfven detta med all mojlig sinilianeto. llogstsatige konungens cyttrade förkärlek for de fyra stand, som valt honomo uppkallas sisom en varnande rost for hans att, och konungen erinras om, alt han besvurit grundlagarne och saledes Rikets Ständers rättighe-er. BlUfva alla de öfriga artihlarne lika ofvertygande, d. v. s. komma de att innelula samma sophismer och vanstallningar, som vi nu hört I rW i. Öd Nar ARA REN