der de smorde sig med hummer och ostronpastejar och drucho af Barclay X homp: bästa parter. iiitvel är en törubestrådet stig. Deborah s.ck röva nagra obehagligheter af misstress Ducrows svartsjuka; Liule-Lose gjorde henne en kärlekstörklaring, som icke blef illa upptagen ; Bishop talade till benne om sin ömma laga uti nog så förledaude ordalag; de begge rivalerne boxades med en sadan häftighet, att LittdeLove fick sig eu blatt öga och KBishop ett inslagit refben. Den hänslosamme Deborah förband de blesserade och egnade dem en öm värd under deras tillfriskuande. Den förste behöfde endast visa sie. för att behaga ; den andre öivertygade bara han öppnade munnen, det var en vältalig konstheridare. Oaktadt all deras förtjenst. ardorlät dock icke Deborah att försumma sina kamrater ett grand för att lyssua till soneu af en lord. Den unge mannen ver minderarig, lag i händerna på Londons ockrare och var sällan stadd vid hassa; men den unga fliekan var lätt att förnöja. Eu morgonpromenad på Tucmsen och en supt om aftonen efter representationens slut var alit hvad hon begärdes Om tillochmel Little-Love baft nog penningar att bestå noune dessa små förstråelser. skulle hori fäöredragit honom framsör häoartje annan; ty, näst efter Duc ow. var Lintle-Love i hennes ögon den förste man i verlden. Ingen gjorde bättre än han det vadlliga hoppet öfver tveoune med brinnande ljus garnerade bräden eller volfigen på t-enne osadlade hästar. Det radde dem emellan likhet i smak. lihhet i stand, och de behandlades begge lika, endast med den shillnaden att Ducrow visade sig något partisk uti de slängar han tilldelade dem; Deborah hade den ymnigaste auparten deraf. hvilket bon tillskrer asundJuka: läraren skulle gerna velat hafva elevens behag och ledighet i sina rörelser; det der smickrade på samma gang hennes fasänga som qvinna och konstberiderska. (Forts, )