inga sprang genom pappersfat. I ondon så väl som i Paris fiunes det mgen annan method; det svider väl i skiunet och en och aunan blanad blir det ocksa, men den sar ju bort genom baddning med salt och vinät ika. Deborah gaf de största förhoppningar om sig, och Dacrows favoritelev fick flera slängar, än någon af hennes kamrater, men hon befanu sig deraf endast bätre, växte till alla dagar och blef förtjusande skön. Denva lesssnadsordning passade för hennes temperament. Det fanns vid Astleys cirkus tvenne unga mån, som ocksa lofvade mycket, Litle-Leve och Bishop. Little-Love var ljuslockig och skön som kärleksgnden. hvars namn han bar. kishop gravitetisk och allvarsam som en prest; de hade begge tva den fördelen att med Deborah dela Ducrows piskslänger och de drogo en ogemen fördel af hans lectioner. Omsider ester trenne ars studier och arbete, mindre förslar icke för att blifva en någorlunda utmärkt konstberiderska, var den unga flickan hunnen så längt att bon kunde visa sig tör publiken. Det sar en stor dag; på morgonen gal Ducrow henne sin sista lektion, med dess vanliga tillbehör, och om nttonen gjorde hon sitt inträde i arenan uti köttfärgade trikvör. en klädning af anldskir och haret bekrausadt med -äruroser och utförde sina kouststycken på en snönvit springare. Det var endast ett rop uti cirkus. llvilka behag, sade man; hvilken vighet! hvilken säkerhet ! hvilken stolthet i blicken ! hvilka vackra ben, armar som om de voro svarfrade, och höfter sen! och axlar! What a pretty girl! hvilken vacker ficka! Charming creature! förtjusande varelse ! Ducrow gaf henne ett par guineer, och den förtjusande varelsen, lycklig som en drottning, gick att seapera med Littie-Love och Bishop på ett värdshus,