for ända till hans afresa härifrån, och då ban, vid slutet af den afskedskonsert, som han gaf i Tabernaklet, framträdde för at säga Amerikanerne sitt sista farväl, tacka dem för all den välvilja, ban hos dem fått röna, och tolka sin smärta öfver alskedets sig värmande ögonblick, skakades den väldiga byggnaden i sina grundvalar af de thordönande bravooch bisallsropen; många af åhörarinnorna smälte i tårar, ja en ung dam blef af denna afskedsscen så angripen, att hennes far måste tedsaga henne ut i fria lusten. — —— Den amerikanska tidningen slutar detta sitt lostal med följande pathetiska invokation: Farväl, Ole Bull, och måtte den sanningens, enkelhetens och geniets ande, som hitintills heledsagat dig under din resa i den nya verlden, äfven allt framgent beledsaga dig, nar du åter besöker den gamla kontinentens skådeplatser! rr —