—— ———————— ——— — da ögon, — Gud välsigne er derför. att ni tänkte godt om mig; ja Gud är rättvis, Billatone har rått. ty jag är rik, kom uti mina armar, till mitt hjerta, allt hvad jag har skall äfven vara ert, — Men jag år icke allena, — sade fröken de Savigne. — Billatone är med mig. — Hon må komma, på det att jag må omfamna henne, — sade Alice med förtjusning. — Och dessutom .... — Tala fort, hvem är annars der? Jag har plats för alla. — Blanche, — sade fröken de Savignä. — Min hund, — utropade Alice full af glädje. Straxt derpa grät Alice vid den gamla pigans hals, och gladde sig at Blanche, som hviftande med svansen sprang omkring henne. — Alice Alencon ville aldrig gifta sig, men nägra år sednare ävägabragte hon ett giftermal emellan fröken Saviguc och en slägting till Benjamin Manriac, som hon skänkte en stor del af sin förmögenhet. SYPu sUti ett bref från Humburg. dateradt i December, heter det: Vintern haller sitt intåg; egentligen blir det honom här påestället icke svårt, ty i det goda Hamburg och dess omgisning har man är ut och år in en liten smula viuter. Flanellsskjortorna komma på många personer icke utaf hela aret om. Vihafva verkligen icke något förtjusande klimat att skryta öfver, de italienska taken mana visserligen till en skön himmel, skada är bara, att den merändels är vid så elakt lynne. Vi lefva för närvarande i en orolig tid, som går