— 4 d Å iH E f 60 HR 8.. Aftonbladet bar tvenne särskilda gånger behagat uppträda såsom grefve de Suzors sörsvarare, i anledning af de anmärkniugar, som vi uti ett foregaende nummer af denna tiduing tagit oss friheten göra mot ätskilliga af bem. herr grelves beteenden. berutianan ligger dock icke något anmärkningsvärdt. Det star åstonbladet fritt, att, om det så för godt finner, omhoulda och försvara all verldens charlataner och älventytare; vi hvarken kunna eller vilja hindra Aftonbladet i dessa dess kosmopolitiska stsåfvanden. ilvad vi deremot med fulla skäl anse oss hafva rätt all fordra, är, att Aftonbladet, när det behagar göra Handelstidningen till ett mål for sina utfall, ärligt för siv publik framlägger tvisteämnet, och icke, såsom det i N:o 9 har fuvnit for godt göra, vrider och vänder saken så, som skulle just vi hafva varit de, som gjort oss skyldige till en olvertrådelse af hederns och det rättas heliga lagar. Aitonbladet bar nemsigen väl behagat cilera, att vi, för all mera systematiskt kunna redogöra för grefve de Suzors, härstädes gilna, forsta scance, anmodat honom om att lemna oss en aUYpSMISG, som vi kunde lägga till grund för en dylik redogörelse; men deremot har det helt och hället uteslulit, hvad det var för en slags duppsats, som vi af IIr de Suzor begårde, nemligen ven promemoria öfver de i hans föreläsning afhandlade olikartade amnena, hvilket är något be.t anna än en euppsatse i den mening, som Åstonbladet i siu citation funnit för godt att iulägga. Aftonbladet sorebrär oss att hafva handlat indiskret, då vi publicerat Hr de Surors sjellrecension ; men sjelf drager det, icke i betånkande att handla indiskret genom attsty m pa, för all ej säga förfalska, en al oss lemnad ollentlig förklaring, som ställer saken i sin rätta och sanua dager. Männe vål detta kan kallas konseqnent och rätt bandladt? Mojligtvis efter Aftonbladets logik och sedolära ; men sannerligen icke ester någon annans. För öfrigt torde Åstonbladet ursåkta oss, att vi icke äro i stand att finna någon indiskretion vara begången derutinnan, att vi blottat grefve de Susors grånslosa etourderie och låtit houom iuför Almanheten framstå sadan, som ban sjelf lechnat sig. Al grefve de Suzor bar talanger; all hans föredrag, då man icke uärmare vill nagelsara detsamma, kan vara både nojsamt och angenamt; att ban förstår den stora konsten all al sina med anekdoter, bistorietter och insallen kryddade föreläsningar gilva ett visst Öögonblickligt interesse ; att ban uttalar sitt vackra modersmål rent och distinkt, samt i heg grad sorstar att såvgsla sina abörares uppmärksamhet — allt det der hassa vi redan medgilvit och medgilva det ännu ; men den, som al hans föreläsningar tror sig bunna draga någon nytta ; den som tror, att bans deklamation, hans atborder, hans sått att föredraga i also osverensstämma med asthetibens regler, med reglerna för en sann smak och ett utpildadtskonhetssinne; ban torde beiydligtmissräkna sis. Dock bärom mera en aunan gang. Vi ilje blott sor tilllallet bafva yttrat detta, för alt öfvertyga Aftonbladet om, att vi i våra