äfventyrs aterkana henne till lits igen; och du; — sade hon vändando sig till en al beljenserne, — stanna här; del är sannolikt; att man skall reklamera det välklädda och vackra fruntimret. dä skall du säga, alt premierministern C olberts gemål tagit henne med sig. till palatset Ombricre som parlamentet inrymt åt henne under hennes vistande I Bordeaux. Efter dessa ord tog madame Colbert plats i sin vagn vid sidan af Alice, och de fyra hästarne satte åstad i galopp derifrån. . Å I det ogonblick, då hon med Alice; som ännu ej återkommit till sansning, beträdde sin boning; lemnade man henne ett bref från hennes gemåzäl, ministern, uti hvilket hån bad henne afbryta sin resa Och genast återvända till Paris, emedan han hade saker af störstå vigt att meddela henne. ! detsamma madame Colbå rt slutat låsningen af brelvet, anmälde man en hämmande person, som hommit beledsagad af betjenten, hon qvarlemnat vid ruinerna. Hon gaf besallning att släppa in honom och lät tillika höra etter huru det var med Alice: Man svarade henne att denna jast hade öppnat (gonens Nu inträdde herre Castera, nämnde sitt famn, berätlade hvem Ålice var och huru ädelmodigt och ocgennyttigt hon uppfört sig emot sina släglingar vid arsskiltet. — Gif henne åt mig, — sade madame Colbert uti ett utbrott af i ädel känsla; — gif henne ät mig, jag vill behandla henne souH wm syster, och hennes lycka skall blott bero af henne sjelf. Derua anbud var alit för vackert, och Marie Colbert en fru af allt för hör rang för att bemöta med ett afslag. Herr Castera gick derför in derpå, och Alice sjelf antog med glädje en så ädelmodig protektionSäledes beslulades, att Alice; hvars vanmakt icke haft vidare följder. sknlle följande morgon med ministerns fru resa till Paris. Sa skedde äfven. Så snart madame Colbert ankommnit till sitt hotet